Sidan är inte komplett, men uppdateras successivt
Nedanstående rapporter utgör eller grundar sig på den slutredovisning som inlämnats till Stiftelsen Konsul Faxes Donation. I många fall har resultaten dessutom, i olika former, publicerats i diverse vetenskapliga tidskrifter.
KF 12 Genetisk förbättring av skogsodlingsmaterial med klibbal
Författare: Lars-Göran Stener, Skogforsk (2007)
Studien baseras på sex avkommeförsök i södra Sverige, där avkommor från friavblommande plusträd av klibbal (Alnus glutinosa) från södra Sverige (56 st) och Litauen (83 st) ingår. Försöken innehåller även olika jämförelsematerial, där främst de olika hybridalfamiljerna (Alnus rubra x Alnus glutínosa) är av intresse. Resultaten avser mätningar av höjd, stamkvalitet (rakhet, grenighet) och överlevnad huvudsakligen gjorda vid 9 års totalålder.
Resultaten indikerar att såväl tillväxt som stamkvalitetsegenskaper är relativt starkt genetiskt kontrollerade, att det har en stor genetisk variation och därmed finns en stor potential att förbättra skogsodlingsmaterialet av klibbal.
Vidare pekar resultaten på att det inom det geografiska område som försöken representerar inte föreligger någon förflyttningseffekt, d v s det finns ingen synbar effekt på tillväxt och överlevnad av att plusträden förflyttats från deras ursprungslokaler till testlokalerna, vare sig för latitud eller longitud. Detta tillsammans med det svaga samspelet mellan genotyp x miljö indikerar att klibbalen är plastisk och att åtminstone hela Götaland och kanske även sydligaste Svealand kan användas som en enda förädlings- och användningszon.
Hybridal växer betydligt bättre än klibbal, åtminstone på mer normala skogsmarker, men den har sämre överlevnad och stamkvalitet. Det är dock stora skillnader mellan olika familjer, vilket skulle kunna utnyttjas för att ta fram ett odlingsmaterial med hybridal.
Resultaten bygger dock på relativt unga försök och vi har för klibbal ingen kunskap om hur tillförlitliga sådana data är i jämförelse med äldre data. För att konfirmera dessa resultat bör nya mätningar göras när försöken blivit äldre.
(Arbetsrapport från Skogforsk nr 649 2007)
KF 14 Sprida information om lövträdens produktionspotential
Författare: Lars-Göran Stener, Skogforsk (2008)
Idén med projektet är att utnyttja en del av de försök som Skogforsk lagt ut för genetiska tester av olika material sedan slutet av 1980-talet. Försöken görs lätt tillgängliga för enskilda skogsägare, gruppexkursioner mm genom att:
- Lägga ut information på internet. Där skall finnas allmän information om försöken, korta resultat, rekommendationer avseende skogsodlingsmaterial och skogsskötsel samt kartmaterial så att man hittar till objektet.
- Försöken skall skyltas upp. Bl a skall de bästa, genomsnittliga respektive de sämsta sorterna märkas ut för demonstration av förädlingspotentialen.
- Framkomligheten skall förbättras genom att röja fram stigar i försöken.
Projektet har genomförts enligt planen. Resultatet kan ses på webbadressen:www.skogforsk.se/sv/KunskapDirekt/Lov/Demonstrationsytor—hybridasp-och-bjork/
KF 15 Förbättring av sydsvenskt skogsodlingsmaterial för ask (Studie av klonskillnader i känslighet för askskottsjuka)
Författare: Lars-Göran Stener, Skogforsk (2008)
Det hittades inga kloner som var fullständigt skadefria, men resultaten indikerar att det finns en stark genetisk komponent och en stor genetisk variation för askskottsjukan. Det är ännu för tidigt att dra några slutgiltiga konklusioner. Det kan ju t ex tänkas att sjukdomsförloppet hos de kloner som fram till idag drabbats mindre av askskottsjukan är långsammare än de med allvarliga skador. Men skulle resultaten efter förnyade inventeringar stå sig, så finns det goda förutsättningar för att få fram ett odlingsmaterial av ask som är mindre känsligt än det som odlas fram idag. En relativt enkel lösning vore t ex att enbart skörda askfrö från de ympar som tillhör de mindre skadedrabbade klonerna i fröplantagen. Visserligen kommer en del av det pollen som pollinerar moderklonerna från skadedrabbade kloner, men plantor från de selektivt skördade klonerna skall generellt bli mindre skadekänsliga än icke selekterat material.
Om problemet med askskottsjukan fortsätter skulle man kunna testa det koncept som anges ovan genom att odla fram plantor med ursprung från några känsliga respektive mindre känsliga kloner. Dessa planteras sedan ut på några lokaler som drabbats av askskottsjukan, där de kommer att utsättas för ett naturligt infektionstryck. Resultat från skadeinventeringar kommer därefter att visa huruvida man lyckats med urvalet eller inte. Eftersom man nu lyckats isolera den svamp (Chalara Fraxinea) som orsakar askskottsjukan har man också möjlighet att utföra resistenstester på plantor med ursprung från olika sorter under mer kontrollerade förhållanden.
Vilka svagheter har studien?
- Resultaten baseras på mätningar på ympar, som utgörs av en grundstams- och en ympdel, där den senare tagits från respektive plusträd. Frågan är om den genetiska utvärderingen kan ha påverkats av att hela trädet inte är ”sortäkta”. Med tanke på storleken på det material som ingår i studien bör sådana ”grundstamseffekter” jämna ut sig mellan olika kloner. Detta fel kan betraktas som slumpmässigt och inte systematiskt, och påverkar därför enbart precisionen (medelfelet) i skattningarna. Vi tror således inte att detta har haft någon betydelse för resultat och slutsatser.
- Den totala genetiska variationen, som vi skattat utifrån de 100 klonerna, är summan av additiv-, dominans- och epistasivarians. Vid sexuell förökning som i en fröplantage, är det enbart den additiva variansen som kan utnyttjas vid urval och förädling. Vanligen är de två sistnämnda varianserna låga i förhållande till den additiva, och om vi förutsätter att detta även gäller ask, så bör de skattade genotypvärdena vara goda prediktorer även för avelsvärdet som enbart baseras på den additiva variansen.
- Studien är endast gjord på en lokal, varför några generella slutsatser om de specifika klonerna inte kan göras. Det kan t ex vara så att klonernas tillväxt och mottaglighet mot asksjukan är olika i olika miljöer. Tidigare studier på t ex björk och hybridasp i södra Sverige har dock för tillväxt visat små effekter av miljö x genotyp (Stener & Karlsson 2004; Stener & Jansson, 2005). En liknande studie än den som beskrivs här, har nyligen gjorts i Danmark (muntligen Erik Kjaer, Forest & Landscape, Hörsholm, Danmark). Materialet utgjordes där av två fröplantager planterade på olika lokaler, båda innehållande samma 40 kloner av ask. Resultaten pekar på stora genetiska skillnader mellan kloner och dessutom en god överensstämmelse mellan de båda plantagerna. De danska resultaten stödjer således de som redovisats i denna studie.
Förnyade inventeringar i fröplantagen bör göras inom tre år för att belysa frågeställningar såsom 1) har skadorna tilltagit 2) och i så fall, är det redan starkt drabbade kloner som blivit ännu mer skadade eller är det tidigare oskadade kloner som drabbas? Man borde också göra mer intensiva studier på några utvalda kloner i plantagen för att skaffa sig bättre kunskap om svampens sjukdomsförlopp och dess spridning.
(Arbetsrapport från Skogforsk nr 648 2007)
KF 18 Selektering av odlingsmaterial med hybridasp för maximal biomassaproduktion
Författare: Lars-Göran Stener, Skogforsk (2010)
Sammanfattning
Under perioden 1986 – 1992 anlades fältförsök med 280 kloner av hybridasp och 140 av poppel i södra Sverige. Omkring år 2000 valdes utifrån mätresultat de 15 bästa klonerna av respektive trädslag till kommersiell odling upp till Mälardalen.
Det huvudsakliga syftet med denna studie har varit att verifiera att de selekterade klonerna fortfarande är vitala och har hög produktion. Som delresultat belyses även frågor som 1) samband mellan tidig och sen mätning, 2) klonernas stabilitet i olika miljöer, 3) veddensitet och pilodynmätning samt 4) möjlig biomassaproduktion.
I studien ingår totalt 12 försök på f.d. jordbruksmark i södra Sverige. Produktion, vitalitet och skador jämförs för olika kloner efter ca 10 respektive 20 års tillväxt i fält. Dessutom ingår densitetsmätningar för 26 utvalda kloner av vardera trädslaget. Resultaten kan sammanfattas enligt följande:
De kloner som selekterades för kommersiell odling i södra Sverige efter ca 10 års testning, tillhör fortfarande efter 17 – 22 års tillväxt (år 2008) de bästa vad avser vitalitet och produktion. Det finns ytterligare bra kloner som kan användas till en kompletterande selektion.
De genetiska korrelationerna mellan tidigare diametermätningar (fältålder 6 – 14 år) och diameter från år 2008 (fältålder 17 – 22 år) var med få undantag mycket starka. Det var också starka genetiska korrelationer mellan försökslokaler. Detta innebär att rangordningen mellan kloner, åtminstone för tillväxt, är stabil både över åldern och för olika miljöer, vilket underlättar både klonurval och framtida förädling.
Generellt är försöken vitala och produktiva efter 17 – 22 års tillväxt. I ett försök är dock frekvensen kräftskador hög. Tillväxten var där dålig redan från början, vilket kan bero på jordtexturen som är styv lera. Troligen har ett högt infektionstryck i kombination med den dåliga tillväxtstarten försämrat trädens vitalitet och därmed gjort träden mottagliga för kräfta. Att plantera hybridasp på ståndorter där den har goda förutsättningar för hög tillväxt (bördig, ej mullrik eller alltför finjordrik mark och god tillgång på vatten) minskar sannolikt risken för allvarliga svanpskador.
Ett stort problem med utvärderingen av kräftskador i fältförsök är att infektionstrycket varierar mellan olika platser och troligen även över tiden, vilket leder till olika skadebilder i olika försök. För att förbättra urvalet av motståndskraftiga kloner bör därför fälttester kompletteras med någon form av mer kontrollerad patogentest i laboratorium. Eftersom intresset för både hybridasp och poppel ökat markant sedan år 2005, kommer sådan verksamhet att initieras inom kort.
Den genomsnittliga densiteten för hybridasp- poppelklonerna var 352 respektive 326 kg/m3 vid 20 års ålder. Skillnaderna i densitet mellan kloner var betydande, från 302 till 380 kg/m3 för hybridasp och 288 till 351 kg/m3 för poppel. För både hybridasp och poppel avtar densiteten från märgen för att sedan efter 5 – 10 års ålder öka. Med undantag för de fem årsringarna närmast märg tenderar poppel att ha lägre genomsnittlig densitet än hybridasp i de olika årsringsintervallen. Skillnaden ökar med stigande ålder.
Det var relativt stark korrelation för densitetsmedelvärden från samma kloner planterade i olika försök. Bortsett från de fem årsringarna närmast märg, var korrelationen oftast stark även för densitetsmedelvärden för olika 5-årsringsintervall. Det indikerar att ett någorlunda säkert urval av bra kloner avseende densitet kan göras vid 6 – 10 års ålder och att resultat från en lokal ger tillräckligt bra underlag för selektion.
Medelproduktionen för hybridasp har tidigare uppskattats till ca 20 m3sk/ha och år under en 20 – 25 års omloppstid, vilket stöds av resultaten i denna studie. Genom urval av kloner som kombinerar hög densitet med hög volymproduktion kan torrviktsproduktionen höjas betydligt. Att med de ca 20 bästa klonerna uppnå en biomassaproduktion av stamved på ca 8 ton/ha och år för hybridasp och närmare 9 ton/ha och år för poppel under 20 – 25 år verkar fullt möjligt. Detta avser jordbruksmark och förutsätter att konkurrerande vegetation hålls borta de första åren samt att vilt hägnas ute.
(Arbetsrapport från Skogforsk nr 717, 2010, Tillväxt, vitalitet och densitet för kloner av hybridasp och poppel i sydsvenska fältförsök)
KF 19 Mätning och bearbetning av avkommeprövning med ek
Författare: Lars-Göran Stener, Skogforsk (2009)
Resultatens användning
Rapporten innehåller avelsvärden för 38 av de totalt 43 klonerna av ek (Quercus robur) som ingår i fröplantagerna FP-54 i Ramsåsa och FP-61 i Gälltofta båda anlagda i Skåne. Klonerna är utvalda som plusträd i Götaland under främst 1950-talet.
Normalt används avelsvärden som underlag för urval vid fortsatt förädling från de ursprungligen valda plusträden. De kan också användas för selektiva åtgärder, t.ex. genetisk gallring och selektiv fröskörd, i de fröplantager där klonerna ingår. De avelsvärden som redovisas här baseras på mätningar och bedömningar gjorda efter 9 och 14 års tillväxt i fält och bör därför användas med försiktighet. Tillförlitliga mått på tillväxt och kvalitet kommer sannolikt inte att erhållas förrän om 15-20 år. Resultaten skall närmast ses som ett viktigt komplement till kommande mätningar och analyser.
Beskrivning av resultaten
Mätningar och bedömningar utfördes under hösten 2003 och 2008 , d.v.s. efter 9 respektive 14 års tillväxt i försöken S21F9591252 i Järpås (R-län) och i S21F9591259 i Trolleholm (M-län). Värderade egenskaper finns beskrivna i tabell 1. Här ingår förutom de 8 egenskaper som använts till redovisningen av de enskilda klonernas avelsvärden i tabellerna 2 och 3 även (Lev14) som enbart använts för genetisk parameterskattning.
Avelsvärdena (Tabell 2 och 3) redovisas som relativtal (%) i förhållande till medelvärdet för samtliga värderade kloner. Ett genomsnittligt avelsvärde motsvaras således av värdet 100 och det relativa värdet 110 för alla egenskaper utom Fen9 och Kly14, anger exempelvis att klonen ifråga är 10 % bättre än genomsnittet. Ett värde över 100 för höstfenologi (Fen9) anger att klonen invintrar tidigare än genomsnittet. För egenskapen Kly14 innebär ett värde över 100 att klonen är mer klykbenägen än genomsnittet, d.v.s. ju högre relativt värde desto sämre är klonen med avseende på klykighet.
Avelsvärdena i tabell 2 och 3 är prediktorer och anger klonernas förväntade genetiska värde när de används som föräldrar i korsningar eller vid fröproduktion. Avkommans förväntade genomsnitt erhålles som medeltalet av föräldrarnas avelsvärden. Vid fri avblomning blir avkommans förväntade genetiska värde lika med medelvärdet av moderklonernas avelsvärde och ett skattat avelsvärde för de pollinerande klonerna.
Intill försök S21F9591252 i Järpås planterades även ett demonstrationsförsök (S21F9591253) med tre provenienser från Lettland. Medelvärden för de lettiska provenienserna redovisas i tabell 4 där de kan jämföras med medelvärdet för samtliga värderade plusträdskloner som grupperats efter urvalsplats (län).
(Skogforsk nr 139, 2009, Ek Quercus robur)