Skriv ut

Projekt 81-100

Sidan är inte komplett, men uppdateras successivt

Nedanstående rapporter utgör eller grundar sig på den slutredovisning som inlämnats till Föreningen Skogsträdsförädling. I många fall har resultaten dessutom, i olika former, publicerats i diverse vetenskapliga tidskrifter.

82 Insamling av baltiskt förädlingsmaterial av tall

Författare: Curt Almqvist (2003)

Syftet med projektet var att samla in pollen och ympris från baltiska plusträd av tall vilka tidigare testats i Sverigen men som inte finns representerade i svenska klonarkiv eller plantager. Detta syfte har uppnåtts och de totalt 21 insamlade klonerna kommer at utgöra ett värdefullt tillskott till den sydsvenska förädlingen och massförökningen av tall.

Ymprisinsamlingen utfördes under mars månad. Ympriset ympades på grundstammar i Brunsberg under våren 2003 och kommer att utplanteras i Brunsbergs klonarkiv. Polleninsamlingen utfördes under våren 2003. Detta pollen finns nu lagrat i Brunsberg och kommer att användas för kontrollerade korsningar i några av de sydligare förädlingspopulationerna under korsningssäsongen 2004.

83 Tallens motståndskraft mot Gremmeniella och konsekvenser för förädlingen

Författare: Johan Sonesson och Gunilla Swedjemark, Skogforsk (2004)

Bakgrund
Under våren och försommaren 2001 uppmärksammades runt om i Sverige omfattande skador på tallskog av svampen Gremmeniella abietina (tallens knopp- och grentorka). Enligt riksskogstaxeringen var ca 278 000 ha skog lindrigt skadad och ca 50 000 ha svårt skadad. Skadorna förekom fläckvis över större delen av landet, men med en koncentration till Bergslagen och Värmland. Det var framförallt bestånd av yngre gallringsskog som var angripna.
Förflyttningseffekter har undersökts i proveniensförsök av forskare vid SLU och SkogForsk. Det framgår tydligt i de skadade proveniensförsöken att nordförflyttade provenienser är mest utsatta för gremmeniellaangrepp.
För att utröna eventuella samband mellan skadorna och trädens genetik inventerade forskare vid Skogforsk försök och försöksplanteringar under hösten 2001. Bland annat besöktes ett stort antal avkommeförsök anlagda i början av 1970-talet. I dessa försöksserier återfanns fyra avkommeförsök (två i vardera två försöksserier) som hade så kraftiga skador att inventering bedömdes lämplig. Dessutom inventerades skador i en fröplantage och ett äldre avkommeförsök med flerträdsparceller.  Dessa inventerings¬data har preliminärt bearbetats och resultatens konsekvenser för det praktiska skogsbruket har presenterats i ett Resultat från SkogForsk (Rosvall, O. ”Rätt” proveniens skadas mindre av Gremmeniella – och det går att förädla för ökad motståndskraft. Resultat nr 5 2002).

Syfte
Projektet avser att genom en fördjupad analys av insamlade data från de gremmeniella¬skadade försöken sätta in resultaten i ett djupare skogspatoloigiskt perspektiv och undersöka de konsekvenser de kan ha för förädlingen av tall i Sverige.

Slutsatser
Resultaten av de tre studierna visar samstämmigt att:

  1. Det finns en signifikant genetisk variation mellan kloner och familjer i känslighet för gremmeniellaangrepp.
  2. Förädling för ökad tillväxt genom plusträdsurval eller urval efter avkommeprövning påverkar ej trädens känslighet för gremmeniellaangrepp i vare sig positiv eller negativ riktning.

Implikationer av detta för skogsträdsförädlingen är:

  1. Urval för höjd och diametertillväxt i förädlingsarbetet påverkar ej trädens känslighet för gremmeniellaskador.
  2. Hög heritabilitet och genetisk variation på såväl klon som familjenivå visar att urvalsförädling för att ta fram material med hög motståndskraft mot gremmeniella är en möjlighet.

85:2 Utveckling av ympningsteknik för massförökning av högförädlad tall och gran till fröplantager.

Författare: Jörgen Hajek (2013)

Sammanfattning
Ympning av adventivknoppar fungerar för både tall och gran. För tallen krävs dock en beskärning av skott på moderträdet för att utveckla synliga adventivknoppar. Metoden som används är densamma som vid inokulering av rosor och som kallas chip budding på engelska. Detta innebär att knoppen skärs ut från skottet med en liten bit av ved, sedan skärs en lika stor bit ut från grundstammen och därefter fästes knoppen i hålet på grundstammen. Tillslaget på ympningen är ungefär som vid traditionell ympning men metoden är mer arbetskrävande och därför dyrare. Ett annat alternativ är ympning av klena skott på 1-årigas grundstammar mot dagens traditionella metod som är ympning av grova skott på 2-åriga grundstammar. Tillslaget är minst lika bra med klena skott på ettåriga grundstammar, tillväxten är något lägre men ympen blir betydligt billigare att producera och kan dessutom levereras efter ett år i plantskolan istället för två år som är brukligt i dagsläget.

 

91 Anläggning av ett långtidsförsök med förädlad poppel

Författare: Urban Gullberg, Ann-Christin Rönnberg-Wästljung och Bruno Ilstedt, SLU (2012)

År 2003 fick Inst. För Växtbiologi och skogsgenetik ett bidrag på 144 tkr för att anlägga ett långtidsförsök med poppel. Avsikten var att bevara de bättre kloner vi fått fram under femton års förädling, få möjlighet att följa deras utveckling under en omloppstid på 20 – 25 år och därmed erhålla ökade kunskaper om främst arten Populus trichocarpa, dess egenskaper och möjligheter vid längre omloppstider. Förutom korsningsavkommorna ingick elva internationellt kända kloner som använts som föräldrar. Dessa tjänade också som jämförelsematerial.

Utveckling och härdighet hittills för olika familjer och kloner har i stort sett överensstämt med erfarenheterna från tidigare kortsiktiga avkommeprövningar. Försöket anlades, med rotade plantor, senhösten 2003. Efter fem tillväxtsäsonger i fält låg maxhöjderna och medeldiametrarna för de 70 bästa korsningsavkommorna inom följande intervall och med resp. medeldiametrar:
Antal             maxhöjd, m   medeldiam., cm
7                      11 – 11,8              13

31                   10 – 10,9             12

32                      9 – 9,9              11

Av de elva föräldraklonerna uppnådde endast en klon en maxhöjd på 10,0 m, men härdigheten var då otillräcklig. Maxhöjden hos de övriga föräldraklonerna var i medeltal 8,0 m.
Frostskador och biotiska angrepp har hittills varit få.

Materialet har fått stor uppmärksamhet hos skogsforskare och använts av STT, Skogforsk och institutionerna för lövträdsodling och bioenergi vid SLU. Från och med december 2011 har ansvaret för försöket övergått till Inst. För växtproduktionsekologi, professor Martin Weih.

93:1 Metod för storskalig produktion av somatiska embryogenesplantor. Del 1 Systemanalys (Systemanalys av somatisk embryogenes i svenskt skogsbruk)

Författare: Lars-Göran Sundblad och Karl-Anders Högberg, Skogforsk (2004)

Sammanfattning
Med klonskogsbruk baserat på somatisk embryogenes kan träd med den allra bästa genetiken förökas vegetativt i stor skala vilket ger förutsättningar för kraftigt ökad virkesproduktion. För att denna potential skall kunna realiseras krävs två saker:

  • Fälttester för att bestämma vilka kloner som skall förökas.
  • Storskalig teknik för att kunna föröka utvalda kloner.

Klontester kan utföras av Skogforsk som uppdrag och startas idag. Detta är resultatet av ett utvecklingsarbete som skett vid Skogforsk sedan 1997. Det finn idag en fungerande, robust metod, lämplig för produktion av somatiska embryogenes plantor till ett klontestprojekt. Klontestningen syftar till ett skarpt urval av kloner för användning i stor skala i ett klonskogsbruk.

För att nå en storskalig användning av somatisk embryogenes krävs en teknisk utveckling/anpassning av förökningsmetodiken. Detta arbete bör bedrivas i samarbete med något av de internationella företag som kommit längst i denna utveckling. Skogforsk kan vara drivande och sammanhållande i en sådan FoU-verksamhet som till stor del bör kunna finansieras via fondmedel.

Av effektivitetsskäl bör arbetet med klontester bedrivas parallellt och samtidigt med utveckling/anpassning av teknik för storskalig förökning.

De i dagsläget mest realistiska samarbetspartnerna i ett utvecklingsarbete för storskalig förökningsteknik är två företag i Nordamerika, Weyerhaeuser i USA och Cellfor i Kanada. Dessa företag har utvecklat två olika tekniska koncept som skiljer sig från varandra i hanteringen av de mogna somatiska embryona. Weyerhaeuser tillverkar artificiella frön genom att kapsla in embryot i ett artificiellt fröskal, medan Cellfor tillämpar direkt plantering av groddplantor från embryon. Beroende på vilket alternativ som väljs kommer strukturen för svensk somatisk embryogenes att se olika ut:

  • Med Weyerhaeuser-konceptet licensieras tekniken och en anläggning byggs upp för produktion av artificiella frön i Sverige. Från denna anläggning transporteras fröna till plantskolorna för maskinell sådd och vidareodling enligt normala rutiner. Förutom en ”inträdesavgift” för att få tillgång till tekniken kommer en royaltyavgift att tas ut per planta.
  • Med Cellfor-konceptet kommer somatiska embryon att produceras i Kanada, där de torkas och transporteras till Sverige. Embryona planteras därefter i miniodlingshållare för en tidig odling i kontrollerad miljö med hög luftfuktighet. I plantskolan omskolas plantorna maskinellt till större behållare och odlas enligt normala rutiner. Kostnader/avgifter för embryon baseras i förhandling på en uppskattning av mervärdet vid användning av plantorna i skogsproduktion.

Kommersiell användning av somatisk embryogenes kan realiseras när resultaten från klontester fallit ut och den storskaliga förökningstekniken är anpassad till svenska förhållanden. Detta bör kunna ske om ca 10 år. I detta skede bör en organisation bestående av svenska intressenter (t.ex. ett samägt bolag) etableras för att driva den operativa verksamheten. Även denna får olika karaktär beroende på vilket tekniskt/affärsmässigt alternativ som väljs.

Kostnaderna för att få somatisk embryogenes i praktisk användning i svenskt skogsbruk är svåra att uppskatta. Ett försök till sammanställning görs dock nedan. I slutändan är dock en satsning på somatisk embryogenes en strategisk fråga där uppskattade kostnader och risker måste vägas mot uppskattade vinster.

Sammanställning av uppskattade kostnader för alternativ Weyerhaeuser och alternativ Cellfor.

Weyerhaeuser               Cellfor
                                              F a s t a  i n v e s t e r i n g s k o s t n a d e r
Tekniklicens                             Förhandlingsfråga              -

Anläggning för produktion av      3 000 000 kr                     -
somatiska embryon, inkl.
kryopreservering

Anläggning för produktion          7 000 000 kr                     -
av artificiella frön

Anläggning för automatisk              -                             Ej uppskattad
plantering och förodling
av embryon

R ö r l i g a  k o s t n a d e r
Produktionskostnad, per             0,25 kr                        Förhandlingsfråga
moget embryo

Produktionskostnad, per             0,10 kr                           -
artificiellt frö

Sådd/plantering, per                   0,10 kr                        0,40 kr
embryo

Omskolning av ”micro”-                 -                              0,20 kr
plantor, per planta

Royalty, per planta                   Förhandlingsfråga              -

93:2 Somatisk embryogenes med kulturer initierade från mogna frön

Författare: Karl-Anders Högberg, Skogforsk (2010)

Resultat
Totalt 886 zygotiska embryon från de mogna fröna lades på initieringsmedium, motsvarande i genomsnitt 29,5 embryon per familj. Lägsta antal embryon per familj var 24. Motsvarande siffror för de omogna fröna var 1003 embryon, motsvarande i genomsnitt 77,2 embryon per familj. Fördelningen av embryon på familjer blev här betydligt ojämnare, med som lägst 10 och som högst 190.
För fyra familjer ur gruppen med embryon från mogna frön erhölls ingen initieringsrespons. För resterande 26 familjer var responsen mycket ojämn och medeltalet av familjernas respons blev 29,6 %. Utan hänsyn tagen till fördelningen på familjer och med samtliga familjer inräknade blev responsen 25,7 %.
För embryon tagna från omogna frön blev responsen per familj jämnare. Medelfamiljens respons blev 81,0 % . Utan hänsyn tagen till fördelningen av embryon på familjer blev responsen 78,7 %.
Mönstret går igen för prolifereringsresponsen, men nu på en lägre nivå. Ytterligare en familj från gruppen med embryon tagna från mogna frön förlorades i prolifereringsfasen. För de resterande 25 familjerna blev medelresponsen 22,1 %. Utan hänsyn till fördelning på familjer och med alla familjer inräknade blev responsen 18,5 %.
Motsvarande siffror för embryon tagna från omogna frön var 45,3 % totalrespons och 51,7 % beräknat som medeltal av familjeresponserna.
Skillnaderna mellan gruppen som initierats med embryon från mogna frön och gruppen som initierats med embryon från omogna frön var starkt signifikant (p<0.001) både vad gäller initieringsrespons och prolifereringsrespons.
Urvalet av familjer från frölagret gjordes inte med avsikt att analysera lagringstidens betydelse. Eftersom spridningen i lagringstid ändå var ganska stor, från 1 år till 18 år i lager, har denna faktor studerats närmare. Responsen både vad gäller initiering och proliferering sjönk markant vid 4 års ålder eller äldre.
Om familjerna fördelades på två grupper, 1-2 år i lager respektive 4 år eller mer i lager, och analyserades med grupp som fix effekt skattades initieringsresponsen till 58,8 % för gruppen med kort lagringstid och 11,8 % för gruppen med lång lagringstid. Motsvarande siffror för proliferering blev 39,7 % och 7,5 %. Båda skillnaderna signifikanta (p<0.001).

Diskussion
Det står helt klart att initieringsresponsen minskar då man använder embryon från mogna, lagrade frön vid initieringen. Bortfall av familjer noterades endast för gruppen mogna frön, 4 av 30 reagerade inte på initieringen och ytterligare en familj föll bort i prolifereringsfasen.
För initiering blev skillnaden mellan grupperna räknat i familjemedelvärden ganska stor, ca 30 % med mogna frön och ca 80 % med omogna frön. Det betyder att man för att få samma utfall behöver öka antalet utgångsembryon från mogna frön med en faktor 2,7. Skillnaden mellan de två typerna av utgångsembryon blev lägre i prolifereringsfasen, drygt 20 % mot drygt 50 %, motsvarande en faktor 2,5.
Räknat på familjemedelvärden blev den procentuella minskningen från initiering till proliferering något större för cellinjer från omogna frön. En tolkning av detta resultat är att initieringen är flaskhalsen för ”mogna” embryon” och att när väl respons erhållits går nästa steg på samma sätt som med ”omogna” embryon.
Det kan inte helt bortses från att genetiken har spelat viss roll för resultaten, särskilt kan det gälla familjerna med embryon från omogna frön som bara var 13 till antalet. Men storleksordningen bör ändå vara pålitlig och alltså ligga någonstans på en faktor 2-3 fram till proliferering.
En tendens mot att responsen avtar med tiden i frölager kunde konstateras, såväl vid initiering som vid proliferering. Materialet var inte avsett att testa just detta och resultatet får tas med viss reservation. Det är emellertid inte ologiskt att fröets vitalitet avtar och därmed förmågan att svara på initieringsbehandlingen.
Materialet är realistiskt som ett typfall vid en förökning till ett familjeskogsbruk. Under förutsättning att kommande moment i förökningen ger samma resultat som i tidigare förökningar skulle ytterligare två tredjedelar av cellinjerna falla bort. För att då nå upp till 100 plantproducerande cellinjer med mogna frön som utgångsmaterial skulle det teoretiskt krävas totalt 1600 frön till initiering. Det finns dock en faktor till att ta med i beräkningen: förmågan att regenerera många plantor per mängd prolifererande vävnad. Detta är en rent ekonomisk aspekt men kommer att spela stor roll i praktisk förökning. Här finns begränsade data att luta sig mot och de saknas helt för en verkligt storskalig förökning. I den hittills största praktiska förökningen med somatisk embryogenes av gran i Sverige var andelen högproducerande cellinjer (högproducerande med avseende på plantbildningsförmåga) ca 25 % av de som kommit fram till en lyckad plantregenerering. Det betyder i sin tur att av 100 plantproducerande cellinjer kan 25 förväntas fungera i en storskalig förökning. Detta antal cellinjer (eller kloner) är också det riktmärke som angetts för en säker tillämpning av familjeskogsbruk. Med lite extra gardering blir rekommendationen att starta en förökning med 2000 mogna frön, från 30 familjer eller fler, för att nå upp till en ”familjeskogsbruksförökning”.
För att kunna ge ännu bättre underlag hade en fortsatt förökning och uppföljning av responsen i kommande moment, dvs. mognad, groning, acklimatisering och tidig tillväxt, varit värdefull. Ovanstående räkneexempel bygger på att mogna cellinjer reagerar på samma sätt som omogna i dessa moment.

96 Genetiska parametrar för veddensitet och fiberlängd i tall och densitetens förändring med stigande ålder
och
135 Nedärvning av fiberlängd i tall (Pinus sylvestris) och genetisk correlation med veddensitet och tillväxt (Genetisk analys av fiberlängd, veddensitet och tillväxt)

Författare: Anders Fries, SLU (2009)

Resultat
De viktigaste resultaten är följande:

  • För årsring 12-21 från märgen ökar veddensiteten med ökande avstånd från märgen, men variationen mellan åren är påtaglig
  • Heritabiliteten för veddensitet för enstaka årsring (vår- och sommarveden tillsammans) varierade mellan 0.14 och 0.26, men det fanns ingen stigande eller sjunkande trend i förändringen.
  • Motsvarande heritabilitet för de fem yttersta årsringarna sammanräknade var 0.30 (0.33 för de 10 yttersta).
  • För vårved ökande heritabiliteten från ca 0.08 till ca 0.25 från årsring 12 till årsring 21. För sommarved minskade heritabiliteten i samma omfattning.
  • Höjd och stamdiameter i brösthöjd hade heritabiliteter strax under 0.30 respektive strax under 0.10, d v s i nivå med många andra studier.
  • Generellt för densiteter var att den genetiska variationskoefficienten var lägre än för höjd och stamdiameter.
  • Fiberbredd hade hög heritabilitet (0.48) och fiberlängd ganska normal (0.24). Resultaten kunde inte peka på någon genetisk korrelation mellan fiberbredd och fiberlängd.
  • Den genetiska korrelationen mellan densitet (vårveds-, sommarveds- eller total densitet) och tillväxt (höjd respektive diameter) är i de flesta fall negativ men undantag tycks finnas. Mellan fiberbredd och veddensitet (vår- alternativt sommarved) för enstaka årsringar fanns en svag men genomgående positiv genetisk korrelation.
  • Densiteten för vår- och sommarved var starkt genetiskt korrelerade, även vid jämförelse av olika årsringar. Ju mindre skillnad i årsringsnummer, desto starkare genetisk korrelation.

Sammanfattande slutsatser
Dessa resultat leder till följande slutsatser:

  • Förädlingsvinster för veddensitet bör vara möjliga. Trots de relativt höga heritabiliteterna kan inte någon större förädlingsvinst förväntas då den genetiska variationskoefficienten inte är så hög.
  • Det är svårt att kombinera en förädling för hög heritabilitet med god tillväxt. Istället bör man inrikta sig på att bibehålla tillväxten om man vill förädla specifikt för hög veddensitet.
  • Det är ingen fördel att använda vårvedens densitet eller sommarvedens densitet separat som urvalskriterium vid urval för hög veddensitet. Hela årsringens densitet, gärna flera årsringar tillsammans, ger samma precision och minskar arbetsinsatsen.
  • Det är inte heller någon fördel att använda årsringsbredden som kovariat vid analys av vår- respektive sommarved.
  • Gränsen mellan juvenilved och mogen ved i tall tycks enligt många studier ligga vid ca 15-20. Resultaten från dessa densitetsanalyser pekar åt samma håll, även om densitetsutvecklingen inte är så tydlig.
  • Fiberlängd och fiberbredd bör vara möjliga att påverka med förädling, men vid förädling för fiberlängd är effekten på andra egenskaper osäker och bör studeras ytterligare.

98 Studie av granens plasticitet och jämförelse av produktion och variation mellan sticklingar och fröplantor av samma ursprung

Författare: Karl-Anders Högberg, Skogforsk (2006)

Variation och anpassning av gran som är planterad längs en geografisk gradient
I tidigare analyser av försöksserien har ingen geografisk gradient vad gäller klonernas tillväxtrespons påvisats. När diametern efter 17/21 år i fält (D04) analyseras på motsvarande sätt kvarstår bilden. Skillnader i klonrespons hänför sig alltså till lokala förhållanden, där man som vanligt med gran misstänker att ungdomsfasen slår igenom och påverkar tillväxten mer än makroklimat och fotoperiod. Emellertid förändras bilden när man låter diametern kovariera med höjden sju år tidigare. I detta fall tenderar försöken att fördelas på tre grupper, en stor som täcker både Danmark och Sverige, men också två mindre med position i båda ändarna av den geografiska spännvidden. Vår tolkning av detta är att makroklimatet nu tar över och att den fortsatta tillväxten mer och mer hänger ihop med detta. Trots denna trend så ger inte försöken underlag för någon detaljerad indelning i geografiska förädlingszoner. Efter ungefär en tredjedel av förväntad omloppstid demonstrerar granen fortfarande en hög grad av plasticitet.

Ingen koppling mellan skottskjutningstidpunkt och D04 kunde påvisas när man använde höjd efter 11/14 år i fält (H97) som kovariat i modellen. Inte heller fanns några samband med tidigare frostskador. Men då H97-kovariatet användes vid skattningen av lokal-lokal-korrelationer mellan D04 och de skador som registrerades i ett danskt försök 1989 blev resultatet positiva korrelationer så när som på en lokal. Om H97-kovariatet inte togs med i modellen blev korrelationerna svaga och varierade runt 0-nivån. Detta styrker hypotesen att det nu är makroklimatiska faktorer som tagit över efter etableringsåren och den tidiga tillväxten. Men det ger också anledning att begrunda om en skada uttryckt under en tid med kraftig stress ger information också om benägenhet att få sämre kondition utan att det märks visuellt på träden. Att vara vaksam under extrema år kan ge värdefull information om trädens inneboende stresstolerans som är en viktig komponent i tillväxten.

Skillnader mellan sticklingar och fröplantor
Sett per försök varierade överlevnaden mellan 59 % och 92 % vid revisionen 2004 och ett genomsnitt för hela försöksserien på 81 %, att jämföra med 89 % sju år tidigare. Inga stora skillnader i överlevnad kunde konstateras vare sig mellan planttyperna eller mellan provenienser.
Planttypens inverkan på tillväxten studerades genom en variansanalys enligt följande modell där också proveniens och lokal inkluderades tillsammans med samspel:
Y = m + lokal + avd(lokal) + prov + planttyp + lokal*prov + lokal*planttyp + prov*planttyp + lokal*prov*planttyp
För H90 (7 år i fält) visade sig alla faktorer utom planttypen ha signifikant inverkan. Signifikanta skillnader fanns mellan provenienser, men inte särskilt stora . Detsamma gällde samspelen, som dock inte ger underlag för några vidlyftiga tolkningar trots den statistiska signifikansen.
För höjden 1997 respektive diametern 2004 visade också planttypen signifikant inverkan till sticklingarnas fördel, men skillnaderna var fortfarande små. Intressant är att de två sydliga provenienserna Zakamenne och Breaşa inte visar några tendenser till minskad tillväxt. Om man tittar på resultatet uppdelat på lokaler ser man den stora spännvidd av lokaler som ingår i materialet. Notera att Minsk som förväntat hävdar sig bäst på frostlokalerna 6 och 8, men också att Breaşa gått bra. Fenologin är mycket betydelsefull på en frostlokal och effekter varar under lång tid.
När analyserna delades upp på de olika vegetativa cyklerna som sticklingmaterialet befunnit sig i träder en nyanserad bild fram. För såväl H97 som D04 kunde nu inga signifikanta skillnader påvisas i vegetativ cykel 2/3, medan skillnaden var tydlig i vegetativ cykel 3/4.
Vad beror detta på? Det första man tänker på i samband med vegetativ förökning är C-effekter. Klonerna har förökats vid två olika tidpunkter och med olika gamla modermaterial. Fröplantorna har också förökats vid två olika tidpunkter men med samma frömaterial. Tyvärr gjordes ingen revision av VC 3/4-försöken som motsvarade den tidiga mätningen av VC 2/3-försöken, så tidstrenden blir kortare. I vilket fall som helst ligger det nära till hands att skillnaderna funnits redan i ett tidigt skede. Att sticklingarna skulle ha satt särskild fart efter 7 års ålder i VC 3/4-försöken är osannolikt. Det kan röra sig om någon form av C-effekt med ursprung i storleks- eller kvalitetsskillnader mellan planttyperna vid utplantering. En alternativ förklaring, om än mindre sannolik, kan vara att etableringsförhållandena varit annorlunda i de båda försöksomgångarna och gynnat/missgynnat någon av planttyperna.

Slutsatser
Först efter ca en tredjedel av omloppstiden börjar en geografisk uppdelning efter makroklimatfaktorer synas när diametern kovarieras med höjd sju år tidigare. Detta visar tydligt hur betydelsefull etableringsfasen är för gran, med effekter långt upp i ålder. Trots trenden mot geografisk gruppering är fortfarande granens plasticitet påtaglig och en klon som är bra i Danmark har också hög sannolikhet att vara bra i södra Sverige.
Granens reaktion på stressande miljöförhållanden kan ge information om klonens robusthet i tillväxt. När extrema situationer uppstår kan det vara värdefullt att samla in data från relevanta försök.
Effekter som hänger samman med förökningen kan sitta kvar under lång tid. Oavsett om fröplantor eller sticklingar används är det viktigt att plantorna har en hög kvalitet.

99 Jämförelse av genetisk information från friavblommade respektive kontrollerade korsningar i avkommeförsök

Författare: Gunnar Jansson och Bo Karlsson, Skogforsk (2009)

Sammanfattning
Användning av friavblommat frö i avkommetestning för skattning av genetiska parametrar bygger på antagandet att de är halvsyskon, d.v.s. korsningarna är baserad på ett stort antal obesläktade fäder och att ingen inavel förekommer. Om de inte är halvsyskon kommer detta att påverka både genetiska parametrar och avelsvärden från friavblommade avkommetester. Syftet med denna studie var att jämföra genetiska parametrar skattade i olika korsningssysystem och att studera sambandet mellan avelsvärden skattade i dessa. I försöken ingår samma förälder i korsningsscheman med partiella dialleler och friavbloming.
Någon skillnad i heritablitet mellan olika korsningsdesigner kunde inte konstateras. De genetiska korrelationerna låg för tall på 1 och för gran på 0.7. Varje försöksserie innehåller relativt få föräldrar vilket gör att de genetiska parametrarna blir osäkert skattade. Slutsatsen blir därför att det i dessa försök inte går att påvisa några skillnader i resultat mellan friavblomning och kontrollerade korsningar.

100 Utvärdering av potentialen för att effektivisera det tidiga urvalet i plantskolan i granförädlingsprogrammet

Författare: Karl-Anders Högberg, Skogforsk (2006)

Projektets syfte
Projektet avser att mäta fältförsöken i ett antal fältförsök och utvärdera effekterna av plantskoleurval på tillväxt, överlevnad och skador i fält i zon 5 och zon 6 i Mellansverige. Med hjälp av de mätningar som gjordes i plantskolan skall olika metoder och egenskaper för plantskoleurval studeras. Rekommendationer för plantskoleurvalet i förädlingsprogrammet skall utarbetas med två huvudmål; dels att undersöka möjligheten att minska antalet kloner som väljs ut för fälttestning, med syfte att minska kostnaderna för förädlingsprogrammet, dels att finna de bästa urvalskriterierna i plantskolan för att maximera den genetiska vinsten i det tidiga urvalet.

Diskussion
Fältförsöken med slumpmässigt valda kloner borde lämpa sig särskilt väl för skattning av urvalseffekter i plantskolan på egenskaper i fält så som den tillämpas i granförädlingsprogrammet. En styrka i materialet är den randomiseringen av familjerna i plantskolan. Emellertid kompliceras bilden av att den multivariata analysen inte kunde genomföras utan att reducera antalet termer i modellen. Orsaken till att analysen inte gick att genomföra med den fulla modellen är oklart. En möjlighet är att korsningsschemat, trots att det var omfattande sett till antal föräldrar och familjer, var ojämnt med ett antal föräldrar som bara deltog i en eller ett par familjer.

Med osäkerheten kring analyserna i minnet, kan man ändå påstå att den genetiska vinsten av urval inom familj i plantskolan ger en tämligen blygsam vinst i fält. En bidragande orsak till detta är att testsäkerheten av naturliga skäl blir låg när inte genotypen upprepas. Urval via faktiskt skattade värden i planskola respektive i fält gav ännu mindre effekter, i praktiken nära försumbara. Andra försök till tidiga urval, antingen i klimatkammare eller i plantskola har ofta gett liknande blygsamma effekter. Hypotesen att miljön i fält är påverkad av så många fler faktorer än i en plantskola/klimatkammare får tills vidare anses hålla.

Egenskaper av fenologisk karaktär har visat mycket svaga samband med tillväxten i fält. Att göra urval som riktar sig till olika klimatzoner i plantskolan verkar vara en svår uppgift. Enda undantaget är sambandet mellan skottskjutningstidpunkt och höjd i försök 240 Hade, där en tydlig negativ korrelation kan betyda att lokalen drabbats av vårfroster.

Ytterligare stöd för uppfattningen att tidigt urval ger obetydlig effekt i fält kan fås i de fältförsök som innehöll selekterade kloner. Här har fröplantjämförelserna hävdat sig bättre än i försök med slumpmässigt valda kloner. Således gav det tidiga urvalet ingen respons. Kloner från helsyskonfamiljer växte bättre än kloner från andra materialkategorier i försöken med slumputvalda kloner, men i försöken med selekterade kloner var tillväxten jämbördig. Man bör observera att det är otestade plusträd som ingått i familjerna och att någon stor effekt inte är att förvänta.

Kloner har generellt sett växt bättre än fröplantor i båda försöksserierna, även då man jämför genetiskt jämbördiga materialgrupper. Trenden är att skillnaderna minskar. Detta kan tyda på en positiv sticklingeffekt i inledningsskedet, men att den nu klingar av. Detta kan delvis också vara en följd av att relativa tal används och att planttyperna befinner sig på olika ställen i den logistiska tillväxtkurvan. Mönstret för kloner valda för zon 5 respektive zon 6 var detsamma.

Att reducera antalet kandidater per familj som ska genomgå genetisk testning i plantskolan ger alltså endast en ekonomisk besparing, men i praktiken ingen genetisk vinst. Å andra sidan syntes inga negativa korrelationer urval för höjd. Det som avgör om antalet kandidater ska minskas är hur förädlaren balanserar ekonomi mot urvalsintensitet i fälttestningen.

Slutsatser
Utifrån det material som studerats i detta projekt kan man inte förvänta sig några genetiska vinster i höjd i fält av ett tidigt urval för höjd i plantskolan. Detsamma gäller också vid plantskoleurval för fenologiska karaktärer (undantaget samband mellan skottskjutningstidpunkt och höjd på lokaler med frekventa vår- och försommarfroster). Problemet med analysverktyget är förvisso en brasklapp, men inga andra observationer eller resultat pekar åt något annat håll.

Urvalsproblematiken verkar vara så svår att det i dagsläget inte kan rekommenderas att tillämpa tidigt urval i syfte att öka den genetiska vinsten för tillväxten i fält. Antalet kandidater som väljs till fälttestning blir beroende av andra ställningstaganden.

Sticklingförökade kloner har generellt sett växt bättre än fröplantor, med en trend mot minskande relativa skillnader. Kloner från helsyskonfamiljer har visat minst likvärdig, oftast bättre, tillväxt i förhållande till kloner från andra materialkategorier.

Att få ett bättre grepp om analysverktyget vid multivariata analyser av försök med klonade helsyskonfamiljer har hög prioritet.

Kommentarer inaktiverade.