Gallring i fröplantager av tall och dess inverkan på kott- och pollenproduktion

När andra omgången fröodlingar anlades på 1980- och 1990-talet tillämpades radförband för att kunna genomföra genetisk gallring i de täta raderna. Tanken var att hålla träden låga och skapa häckar genom återkommande maskinell beskärning, för att om man så önskade kunna undvika gallring och underlätta kottplockningen. År 2002 och 2004 anlade Skogforsk två gallringsförsök i denna typ av fröodlingar. Gallringsstyrkan varierade från 17 procent till 50 procent med olika typer av hänsyn till luckighet och genetiskt urval.

Fröodlingen T10 Västerhus (63,3°) utanför Örnsköldsvik är anlagd med förband 8×2,3 m i en mullrik sydvästsluttning och T5 Pålberget (65,4°) i höjd med Piteå är anlagd med förbandet 7×2,5 m på en magrare plan potatismark. Västerhus har ett sydligare klonmaterial (63,8°) än Pålberget (66,7°). Fröodlingarna anlades 2002 respektive 2004.

Vid minskat stamantal från 600 till 300 stammar per hektar i Pålberget mer än fördubblades produktionen kottar per träd under perioden 5–10 år efter gallring. Produktionen per hektar var dock densamma oberoende av stamantal. Pollenproduktionen per ymp var oförändrad, vilket innebar en halvering per hektar efter gallring.

I fröodlingen Västerhus, med sydligare material, bördigare lokal och från början tätare mellan träden i raderna än i Pålberget, svarade träden snabbare på gallringen. Gallrade träd gav 68 procent högre produktion av kottar perioden 2003–2023 med nära oförändrad arealproduktion (-7 procent). Pollenproduktionen per träd ökade med 25 procent men arealproduktionen minskade med 41 procent.

Slutsatsen är att gallring i häckplantager kan göras 11–12 år efter anläggning med upp till 50 procent uttag, utan större produktionsbortfall av kott. Pollenproduktionen per hektar kommer dock att reduceras med 40–50 procent vid ett 50 procent uttag.