Bekämpning av skadegörare i fröplantager 2010–2011

I och med att kottproduktionen under 2010 var mycket låg, kunde de planerade insekticidförsöken inte utföras. Istället gjordes en större insats i feromonprojektet där försök med förvirring av grankottvecklarhanar utfördes med hjälp av det feromon som visade sig vara bäst under studien 2009. Syftet med förvirring är att minska skador på kottar och frön i och med att hanarna får svårare att finna honor då det är mycket feromon i luften. Färre befruktade honor bör teoretiskt innebära att antalet skadegörande larver minskar.

Resultaten var mycket lovande med mycket få insekter i fällorna i områdena med förvirringsbeten. Allt detta presenterades i slutrapporten ”2010 Feromoner – Projekt 171:2” och kommer ej att upprepas här.

Under 2011 utfördes försök med injicering av abamektin, som under 2005 och 2006 års injiceringar visat sig reducera insektsskador. Injiceringarna som gjordes dels i floem enligt våra tidigare undersökningar (2005 och 2006), och dels i xylem som resulterat i goda resultat mot insektsskador i tallkottar i USA. Under 2011 fungerade dock inte någon av injiceringsmetoderna. Möjligen kan den kraftiga beskärningen av träden under 2009 ha påverkat transporten av insekticiderna i träden. Detta behöver undersökas i en framtida studie, liksom tester med insekticiden emamektinbensoat, som fungerat bra i USA.

Övervakning av grankottmott har fortsatt, och dessutom har övervakning av grankottvecklare påbörjats under projektperioden. Målet med övervakningen är att på sikt kunna förutsäga när en bekämpningsinsats är nödvändig.

Sammanfattning 2014

Under projektperioden har nio olika försök utförts; två separata injiceringsförsök med blomningsstimulerande hormon i kombination med insekticider, fem försök med feromoner, samt två pilotstudier för att undersöka om insektsdensitet och/eller blomningsstimulerande hormon kan påverka längden på diapausen hos grankottvecklaren.

Det övergripande syftet med projektet var att ta fram metoder för att reducera skador av insekter med mesta möjliga effektivitet och minsta möjliga miljöpåverkan genom att undersöka följande frågeställningar: Hur ska ett effektivt övervakningssystem utformas så att det kan utnyttjas för att avgöra om och när bekämpning med kontaktverkande insekticider skall utföras? Mot vilka skadegörare är de injicerbara insekticiderna abamektin och emamektinbensoat effektiva. Hur mycket kan skadorna reduceras och hur lång tid verkar preparaten? Kan feromoner användas för att förvirra fjärilshanar med följden att färre honor blir befruktade och färre kottar skadade?

Injiceringar av insekticiderna abamektin och emamektinbensoat i kombination med det blomningsstimulerande hormonet gibberellin utfördes i början av juli 2012. Samma utrustning användes för båda insekticiderna (Arborsystems), och enligt dosrekommendation för abamektin. Abamektininjicering gav en skadereduktion av grankottmott och grankottmätare samma år som injiceringen, men som väntat ingen skadereduktion av grankottflugan och grankottvecklaren, eftersom dessa arters larver är aktiva ätare långt innan injiceringarna utfördes. Under 2013 var antalet kottar i plantagen mycket lågt, varför effekten av 2012 års injiceringar inte kunde utvärderas. Ett nytt försök med  injiceringar av abamektin och emamektinbensoat (med och utan gibberellin) och med två olika utrustningar anpassade för för respektive preparat (Arborsystems för abamectin och Arborjet för emamektinbensoat) anlades 2013. Detta försök kommer att utvärderas 2014.

Ett effektivt feromonbete för grankottvecklare togs fram för ett par år sedan.  I detta projekt har olika feromonbeten för grankottmätare har testats och resultatet är att det nu finns ett effektivt bete för övervakning även för denna fjärilsart. Med dessa beten är det nu möjligt att enkelt följa och övervaka flygperiod och populationsnivå av de tre fjärilsarterna.

Medan flygperioden för grankottvecklare i stort sammanfaller med granens blomning så är grankottmottets flygperiod extremt utdragen. Detta har betydelse för praktisk användning av insekticider.

Förvirringsförsöket visade att det är fullt möjligt att förvirra grankottvecklarhanarna så att de inte hittar de artificiella honorna (feromonbetade klisterfällor). Men tyvärr hade detta ingen effekt på uppmätta skador. Lika många larver hittades i kottar i området där förvirringsförsöket utfördes som i ett obehandlat kontrollområde. Studier över fjärilarnas beteende är nödvändig för att öka kunskapen om hur vi kan använda dofter för att reducera skador.

Sammanfattning 2015

Insekter i granfröplantager leder till kraftiga reduceringar av den möjliga fröskörden, och det är därför viktigt att undersöka olika möjligheter att minska dessa skador. Under 2014 utfördes försök med två olika konventionellt besprutade bekämpningsmedel, alfacypermetrin (Acp) och var. x (Btk), samt två olika injicerbara bekämpningsmedel, abamektin (med två olika injiceringsmetoder) och emamektinbensoat (i två olika koncentrationer och mängder som endera injicerats hösten 2013 eller våren 2014). Injektionsförsöket var dessutom till för att undersöka möjligheterna att minska skador av jättebastborren som etablerats i granfröplantagen Rörby strax utanför Uppsala. I Rörby, där Acp använts, reducerades både andelen infekterade kottar och antalet larver av grankottvecklare i kottarna där behandling utförts endera tidigt eller vid varje av de fyra olika behandlingstillfällena. I Ålbrunna fanns inga behandlingseffekter gällande Btk, men Acp reducerade andelen kottar som skadats av grankottmott och grankottmätare. Resultaten visar att tidpunkten för bekämpningsåtgärd är viktigt för bästa möjliga skadereduktion. De enda behandlingseffekterna av injiceringarna i Rörby gäller grankottvecklare, där både andelen kott och antalet larver per kott var lägre efter behandling med 4 %:ig emamektinbensoat. Övervakningen med feromonfällor visade att antalet grankottmott och grankottmätare var lågt i båda plantagerna, men främst i Rörby. Dock var antalet vecklare fångade i fällor högre i Rörby jämfört med Ålbrunna. Den uppskattade mängden kott per ha var mer än tio gånger högre i Rörby jämfört med Ålbrunna. Provtagningsmetodiken för jättebastborren visade sig inte fungera, varför provtagningen får göras om under våren.