Feromoner för integrerad bekämpning av kottinsekter

Under 2009 testades ett flertal olika feromonkomponenter som i tidigare studier visat sig vara attraktiva för grankottvecklaren i olika delar av världen. Den komponentkombination som attraherade flest vecklare testades också i olika förhållanden och doser. Under 2010 gjordes försök med förvirring av grankottvecklarhanar med hjälp av det feromon som visade sig vara bäst under studien 2009. Även försök med förvirring av grankottmott gjordes detta år, och då med de komponenter som attraherade bäst under våra försök 2007 – 2009. För den här arten testades dels de två komponenterna tillsammans (acetat + kolväte), dels komponenterna var för sig. Syftet med förvirringsstudierna är att minska skador på kottar och frön i och med att hanarna får svårare att finna honor då det är mycket feromon i luften. Resultaten var mycket lovande med mycket få insekter i fällorna i områdena med förvirringsbeten.

Resultat och diskussion

Oavsett om förvirringsbetena för vecklare var placerade högt eller lågt, var fångsten i övervakningsfällorna i förvirringsområdena försvinnande litet jämfört med i kontrollområdena. Resultaten är mycket lovande och indikerar att förvirring skulle kunna minska skadorna av både grankottvecklare och grankottmott. En uppföljande studie där även larver i kottar undersöks krävs för att säkert veta om det är en metod att satsa på. Under 2010 fanns tyvärr inte tillräckligt många kottar för att studera detta. Detta kommer dock att göras under 2011. Då man i Kanada har lyckats minska skador av grankottvecklare med hjälp av förvirring, är det troligt att det kommer att fungera i Sverige också. Mer osäkert är det med grankottmottet, eftersom inga studier över skador ännu gjorts.

Praktiskt förenklas utplaceringen av förvirringsbeten i och med lågt placerade förvirringsbeten störde vecklarhanarnas förmåga att hitta till övervakningsfällorna lika bra som högt placerade. Försöken med förvirring av grankottmottet måste betraktas som preliminära men vi finner det intressant att det räckte med acetatkomponenten för att erhålla kraftig förvirring av grankottmott. Om detta resultat kan upprepas i större skala så innebär det en förenkling och det minskar kostnaden för produktion av förvirringsdispensrar.

Övervakningsfällor  placerade i toppen av träden i kontrollområdena fångade generellt fler fjärilar än de lågt placerade fällorna. Detta är inget konstigt då en högre höjd ger mer spridning av feromonet (smalare krona, mer vind), samt att kottarna normalt huvudsakligen finns i den övre delen av kronorna och att fjärilarna antagligen flyger här.

Under 2011 kommer nya förvirringsstudier att utföras, i större skala och med kottundersökningar så att vi med säkerhet kan uttala oss om effekten av feromonbehandling på fröskörden.

Under projektperioden har vårt arbete rörande feromoner för gran kottvecklaren och grankottmottet resulterat i två vetenskapliga publikationer, Wang m fl (2010) och Löfstedt m fl (2011). Fångsterna i övervakningsfällorna har varit mycket rena, d v s få förväxlingsarter har fångats. Den art som skulle kunna vålla en del bekymmer är den grankottvecklarlika Pammene splendidulana som fångats i Skåne, men denna bör inte vålla plantageskötarna några svårigheter i handhavandet av fällorna.

Projektet har uppnått de satta målen.