Genetisk förbättring av skogsodlingsmaterial med klibbal
KF 12
Resultat
Studien baseras på sex avkommeförsök i södra Sverige med avkommor från friavblommande plusträd av klibbal från södra Sverige (56 st) och Litauen (83 st). Stark genetisk kontroll av tillväxt och stamkvalitet påvisades utan förskjutningseffekt.
Studien baseras på sex avkommeförsök i södra Sverige, där avkommor från friavblommande plusträd av klibbal () från södra Sverige (56 st) och Litauen (83 st) ingår. Försöken innehåller även olika jämförelsematerial, där främst de olika hybridalfamiljerna () är av intresse. Resultaten avser mätningar av höjd, stamkvalitet (rakhet, grenighet) och överlevnad huvudsakligen gjorda vid 9 års totalålder.
Resultaten indikerar att såväl tillväxt som stamkvalitetsegenskaper är relativt starkt genetiskt kontrollerade, att det har en stor genetisk variation och därmed finns en stor potential att förbättra skogsodlingsmaterialet av klibbal.
Vidare pekar resultaten på att det inom det geografiska område som försöken representerar inte föreligger någon förflyttningseffekt, d v s det finns ingen synbar effekt på tillväxt och överlevnad av att plusträden förflyttats från deras ursprungslokaler till testlokalerna, vare sig för latitud eller longitud. Detta tillsammans med det svaga samspelet mellan genotyp x miljö indikerar att klibbalen är plastisk och att åtminstone hela Götaland och kanske även sydligaste Svealand kan användas som en enda förädlings- och användningszon.
Hybridal växer betydligt bättre än klibbal, åtminstone på mer normala skogsmarker, men den har sämre överlevnad och stamkvalitet. Det är dock stora skillnader mellan olika familjer, vilket skulle kunna utnyttjas för att ta fram ett odlingsmaterial med hybridal.
Resultaten bygger dock på relativt unga försök och vi har för klibbal ingen kunskap om hur tillförlitliga sådana data är i jämförelse med äldre data. För att konfirmera dessa resultat bör nya mätningar göras när försöken blivit äldre.
(Arbetsrapport från Skogforsk nr 649 2007)
