Grankloners stabilitet över förökningscykler

Man kan resa flera invändningar mot denna studie. Det mest uppenbara är naturligtvis att höjd och diameter mätts vid olika ålder i de olika cyklerna och att detta skulle kunna bidra till att lokalerna korrelerar starkare inom cykler än mellan. En annan är att klonantalet minskar när man går från VC3 till VC6 och att skattningarna i VC6 blir osäkra. Båda dessa invändningar är relevanta, men om förökningen lett till specifika kloneffekter inom en cykel borde det ändå visa sig i och med att materialet omfattar som minst 110 kloner. I det material som analyserats här finns ingen sådan tendens. De genomsnittliga korrelationerna mellan cykler var högre än motsvarande mellan lokaler, vilket knappast kan tolkas på annat sätt än att lokalen spelat större roll för klonernas prestationer än den vegetativa cykel de kommer från. Några C-effekter (effekter av förökningen som inte kan skiljas från genetiska) som kan ha uppstått i olika förökningscykler har i det här materialet inte kunnat påvisas.

Ytterligare stöd för att förökningen inte har genererat några effekter som kan leda till bias i skattningen av klonvärden återfinns i den fördjupade analysen av höjd. De olika varianter av modeller där korrelationer mellan försök inom cykler och mellan försök inom par av cykler tvingats att vara lika gav ingen förbättring. Förökningen har alltså inte genererat några effekter som påverkar klonskattningen systematiskt.

I och med att miljön i fält är den viktigaste variationskällan blir det naturligtvis intressant att söka mönster i någon miljöfaktor. På samma sätt som för cykler provades att gruppera försöken efter ståndortsindex och sedan införa restriktioner i korrelationer mellan försök baserat på ståndortsgrupp (i analogi med restriktioner baserat på cykel). Men även här blev anpassningen sämre för modeller med restriktioner. Ståndortsindex verkar alltså vara en för grov miljökarakterisering.

Klusteranalysen avslöjade inget samband mellan klonernas rangordning och latitud. Snarare bekräftas återigen bilden av granen som ett trädslag som reagerar på lokalens beskaffenhet i betydligt högre grad än det makrogeografiska läget.

En nackdel i studien var att fältförsöken från VC1 och VC2 inte kunde inkluderas. Framför allt VC1, där antalet sticklingar per klon är begränsat (endast en moderplanta) och där variationen inom klon inte går att påverka lika mycket som i senare cykler, hade varit intressant att kunna inkludera. Dessutom görs kandidattesterna i förädlingen som regel med sticklingar i VC1.

Trots detta blir slutsatsen alltså att det inte har uppstått några effekter av förökningen i en viss cykel som påverkar klonernas tillväxt i fält, i alla fall inga effekter som förmår slå igenom den kraftigare miljöpåverkan som kommer av klonernas reaktion på olika lokaler. Som också visats i andra undersökningar gör klonernas reaktion på lokalen att det är svårt att dirigera grankloner i Götaland till makrogeografiska zoner. Klontester med ett brett spektrum av ståndorter är än så länge den bästa strategin.

Ecovalence-studien visade att de mest variabla klonerna inte låg i topp i ranking utan i mitten. Kloner i ytterkanten av fördelningen på prestation var tämligen stabila över lokaler och risken att välja en opålitlig klon baserat på det genomsnittliga uppförandet var mycket liten. Det fanns heller inga tecken på att kloner tenderade att visa olika reaktioner över en miljögradient från låg till hög produktivitet. Att hitta kloner i detta material som växer särskilt bra på bördiga marker kan inte förväntas.

I försök 1107, som är beläget i en mild zon, visade flera kloner en tydlig reaktion i ecovalence-studien. Det är med stor sannolikhet en frostepisod som har orsakat detta. I försökshandlingarna nämns inget sådant, men i ett avkommeförsök intill från samma år finns en ganska kraftig vårfrost dokumenterad. Klonreaktioner i ett försök som utsatts för frost bör uppmärksammas när kloner ska väljas till lokaler med hög risk för vår/försommarfrost. Med stor sannolikhet är detta orsaken till den höga heritabiliteten i försök 1107, liksom de låga korrelationerna med övriga försök.

Av denna undersökning kan man dra slutsatsen att vegetativ förökning av granar med sticklingar är robust över seriella förökningar från och med VC 3 till och med VC 6. Trots omfattande analyser kunde inte vegetativ förökningscykel eller ståndortsindex på ett avgörande sätt kopplas till korrelationsstrukturen mellan försök. Testade och utvalda kloner från klontester i en viss cykel kan alltså massförökas med seriell förökning utan att effekter av en enskild förökning slår igenom i fältresultat. Det genotyp x miljösamspel som konstaterats kunde inte utnyttjas för riktade urval av kloner i detta material. Man är därmed hänvisad till att välja kloner som presterar bra i genomsnitt över många lokaler.