Odling av gotländsk bourgognetryffel, Tuber aestivum

Projektets syfte var att bedriva vetenskaplig forskning på svart tryffel, och undersöka möjligheterna till odling. Målet var att förankra kunskapen hos markägare på Gotland, för att stimulera kommersiell insamling, odling och förädling. Detta har lyckats väl. Målgruppen utgjordes av dels forskare, dels markägare, men också tjänstemän, politiker, naturvårdare och folkbildning i allmänhet har varit viktiga. Projektet är väl känt av allmänheten på Gotland, tack vare goda relationer till pressen. Odlarföreningar, kommersiella odlingar och företag har bildats.

Inventeringar har framför allt koncentrerats till Gotland, och har planerats med hjälp av vegetations- och jordartskartor och utförts med tränade tryffelhundar från Frankrike och deras hundförare. Svenska tryffelhundar har också tränats. På Gotland är nu bourgognetryffel () känd från 32 lokaler spridda över ön. I samband med inventeringarna hittades också en ny tryffelart för Sverige, , för vilken vi föreslagit det svenska namnet bagnolitryffel.

Kunskap om den genetiska variationen hos gotländska tryfflar har betydelse för val av inokulum, och för att vi skall förstå mer om spridningsbiologin. Populationens genetiska struktur och homogenicitet studerades med PCA- och parsimonianalys av RAPD data (Wedén et al. 2004). Den genetiska variationen antyder sexuell reproduktion snarare än kloning, och en långsam spridning inom ön. Det är möjligt att dagens population härstammar från en enda introduktion, som ett resultat av denna pionjärs förmåga att överleva i denna miljö, snarare än att introduktioner skulle vara sällsynta. Den gotländka tryffelpopulationen är genetiskt distinkt gentemot engelsk, dansk och fransk bourgognetryffel. Den genetiskt distinkta populationen skulle således kunna vara en ekotyp speciellt anpassad till Gotland. Vi rekommenderar därför att för odling på Gotland skall gotländskt tryffelinokulum användas.

Av ursprungliga tio försöksodlingar, omfattande 250 ek- och hasselplantor, finns nu åtta kvar, alla med tryffelmykorrhiza. Undert 2000-2001 utplanterades också 3000 ekplantor fördelat på 25 större markägare som odlar kommersiellt. Mykorrhizan fanns kvar i samtliga planteringar då rotprover analyserades 2004. Fruktkroppar brukar bildas efter 5-10 år, varför de första fruktkropparna inte väntas förrän tidigast hösten 2004.

Projektet har i de flesta fall bidragit till kunskap om tryffel hos den enskilde markägaren, så att denne kan bevara/öka sin inkomst genom insamling och försäljning av vild tryffel. Till detta kommer tryffelodlingar, som ännu inte börjat producera tryffel, men som kommer att bidra till den enskilda markägarens ekonomi. Hittills har endast ett renodlat tryffelföretag bildats, även om flera sammanslutningar finns. Projektet har effekter i andra led som förädling, turism och tillagning, men dessa är svåra att mäta.