Skillnader i kylbehov för vilbrytning hos granprovenienser
13
Resultat
Visade att granprovenienser från olika ursprung kräver varierande kylperioder för att bryta vintervila. Vitryska och västeuropeiska ursprung behöver något längre perioder.
När granen invintrar går den först in i ett stadium av djup knoppvila. Knoppvilan kan liknas vid ett ”kemiskt lås” som hindrar granen från att börja växa om det skulle bli varmt under hösten. Vilan bryts ned vid temperaturer mellan cirka 0 och +10oC (”kyla”), och normalt är vilan bruten före årsskiftet.
I ett samarbete mellan Skogforsk och SLU undersökte vi om olika granprovenienser behöver olika mycket kyla för att bryta vilan. Ett-åriga plantor utsattes för olika långa perioder av kyla och graden av vila testades genom att mäta antalet dagar till skottskjutning i +20oC.
Ett plantskoleförsök med naturlig kylbehandling utomhus visade att granar från Vitryssland och Västeuropa behöver något längre period av kyla än granar från norra Sverige och Ryssland. Granar från södra Sverige och södra Norge var intermediära. Det skiljde bara ett par veckor mellan de olika ursprungen, men det skulle kunna ha betydelse under t.ex. varma vintrar, som kan bli en följd av växthuseffekten. En gran som är i vila klarar antagligen temperaturväxlingar under vintern bättre, och ett högt kylbehov visar därför en anpassning till ett mer maritimt klimat.
I ett motsvarande försök i fytotronen lyckades vi inte fastställa gränsen för kylbehov. Knoppvilan hade troligen redan börjat brytas ned redan innan kylbehandlingen sattes in. Fytotronstudien visade att den nordliga proveniensen Burträsk genomgående hade lägst temperatursummebehov för skottskjutning, medan Westerhof hade högst.