Utvärdera torkstress (GxE) i genetiska F1-försöken av gran

Risken för torka ökar med pågående klimatförändring. Torktåligheten hos gran kan förbättras genom växtförädling men det är svårt att mäta skillnader i torkstress mellan träd i fältförsök om man inte har väldigt extrema väderförhållanden.

Sommaren 2018 var det låg nederbörd och extrem värme under flera sammanhängande månader i Syd- och Mellansverige, vilket gav en unik möjlighet att studera skillnader i torkresistens.

Eftersom samma genetiska material finns planterat på lokaler med olika grad av torka går det att studera samspelet mellan genotyp och miljö, G x E, och hur stor variationen för torkresistens är mellan träd. Höjdtillväxten användes för att beskriva trädens reaktion på torka. Försökslokalernas grad av torka beskrevs med ett standardiserat nederbörds- och avdunstningsindex (SPEI).

Den årliga höjdtillväxten mättes från 2016 till 2019 på cirka 6 000 kloner i fyra stycken 6–7 år gamla helsyskonförsök i Sverige, och från år 2017 till 2019 i två stycken 8–9 år gamla halvsyskonförsök i Finland. Dessutom studerades överdödligheten i tre nyanlagda granfröodlingar på torra lokaler, två på Öland och en norr om Kalmar.

Resultaten antyder att torkan under 2018 orsakade en minskning av trädens höjdtillväxt. Arvbarheten för höjdtillväxt stämde i mångt och mycket överens med rapporter där träden inte led av torkstress.

I det mest torkstressade försöket i södra Sverige var dock den additiva genetiska variansen för tillväxt mycket större. Det medförde ett signifikant G x E-samspel mellan de sydsvenska försöken. Både additiva genetiska och fenotypiska korrelationer mellan höjdtillväxt under 2019 och de slutliga höjderna var svaga i de studerade försöken, vilket antyder att torkstressen under 2018 kan ha påverkat tillväxten under 2019.

I samtliga tre fröodlingar fanns det genotyper som skiljde sig från mängden och hade signifikant högre överdödlighet än de andra. Eftersom det var ympade träd bör dessa kloners genetik studeras i andra material för att säkerställa att det inte bara var grundstammen eller andra orsaker som gjort att just dessa genotyper var överkänsliga för torkan.

Författarna drog slutsatsen att den svåra torkan kunde vara en underliggande faktor för den starka G x E-interaktion, det vill säga förändringar i rangordningen av genotyper mellan lokaler med olika grad av torka. För urval av torkresistenta grangenotyper med god tillväxtförmåga bör testerna därför ske på olika lokaler med olika vattenförhållanden.