Utvärdering av demoförsök med lärk i södra Sverige
147
Resultat
Tidig utvärdering av lärkarter och ursprung i södra Sverige efter 5–9 år. Hybridlärk rekommenderas för södra Sverige med överlägsen tillväxt och grenkaraktär.
Tillväxt och stamkvalitet efter 5 respektive 9 års tillväxt jämförs för olika lärksorter med syfte att ge underlag för rekommendationer av lämpligt skogsodlingsmaterial för lärk i södra Sverige. Studien omfattas av två demonstrationsförsök (Tönnersjö i N-län och Storebro i H.län), som vardera innehåller 12.13 olika lärksorter, samt två odlingstester (Knutstorp i Skåne), med 18 olika nordeuropeiska fröplantagematerial.
Generellt sett var tillväxten mycket god i samtliga försök. Den årliga höjdmedeltillväxten beräknat över alla sorter var 6-9 dm per år. De sibiriska sorterna tenderade ha sämst tillväxt och de skiljde sig inte i rakhet eller grenighet från hybridlärk eller europeisk lärk. Det fanns japanska och europeiska sorter med samma höga tillväxt som hybridlärken från Maglehem.
Hybridlärk från fröplantagen Maglehem växte bättre, hade bättre grenighetsegenskaper, men var inte lika rak som de från fröplantagen Holbaek. Instabilitetsproblem och hög andel baskrökar, orsakade av bl.a. alltför stora plantor vid utplanteringen, uppmärksammades i samtliga försök.
Vid plantering av lärk i södra Sverige rekommenderas i första hand hybridlärk. Japansk lärk kan vara ett alternativ på milda lokaler där risken för höstfrost är liten. Anledningen till att ren europeisk lärk inte bör användas är dess känslighet för lärkkräfta. Resultaten indikerar att det förutom Maglehem och Holbaek finns ett flertal andra nordeuropeiska hybridlärkfröplantager som är tänkbara att användas, åtminstone i allra sydligaste Sverige.
(Arbetsrapport från Skogforsk, nr 650 2007)