Skriv ut

Projekt 41-60

Sidan är inte komplett, men uppdateras successivt

Nedanstående rapporter utgör eller grundar sig på den slutredovisning som inlämnats till Föreningen Skogsträdsförädling. I många fall har resultaten dessutom, i olika former, publicerats i diverse vetenskapliga tidskrifter.

41 Sticklingsförökning med tall

Författare: Karl-Anders Högberg, Skogforsk (2006)

Projektets syfte
Att utveckla metodik för sticklingförökning av tall så att den kan tillämpas i förädlingen.

Slutsatser
För att klara en tillfredsställande skottproduktion bör den ske tidigast under moderplantornas andra år. Rotningen verkar också gå bra med sticklingar producerade andra året.

Beskärningen bör göras alldeles under toppknoppen, för att få en stor andel av stammen som producerar skott.

Det är positivt med långa barr på sticklingen för rotning. Orsaken är dock ännu oklar.

Olika typer av sticklingar kan användas med ungefär likartat resultat. Det är inte alls så att vanliga sidoskott rotar sig sämre än andra typer, snarare tvärt om.

Hormonbehandling (IBA) förbättrar generellt rotningsresultatet, medan rispor i sticklingens nedre del inte ger samma entydiga resultat.

Familjeeffekten på rotningen var oväntat liten i huvudexperimentet. Detta är positivt för tillämpning i förädling, men den tydliga effekten i 2001 års försök gör att fler experiment bör göras för att kontrollera detta.

Stickning under viloperioden bör göras i så god tid att aktiviteten inte hunnit sätta igång. Stickning i slutet av juli/början av augusti kan vara ett fördelaktigt alternativ, men måste testas ytterligare för att bekräfta hittills erhållna resultat.

41:2 Sticklingförökning med tall – fortsättning

Författare: Karl – Anders Högberg, Skogforsk (2006)

Projektets syfte
Att utveckla metodiken för sticklingförökning av tall till ett uppställt mål om 10 likformiga sticklingar och minst 50 % rotning från huvuddelen av korsningsfamiljerna vid ett generationsskifte.

Slutsatser
I de flesta försök har rotningsprocenter över 50 % konstaterats för de bästa försöksleden eller kombinationer av försöksled. Detta bekräftar bilden från tidigare erfarenheter av att rotningen i sig är inte något avgörande hinder för tillämpning av sticklingförökning i förädling.

En starkare beskärning ner till gränsen där dubbelbarr har börjat bildas ger bättre rotning än om endast terminalknoppen tas bort. Detta är den grundläggande konflikten som gör en tillämning besvärlig, eftersom det omvända gäller för skottproduktionen per moderplanta.

Att rispa den nedre delen av sticklingen före IBA-behandling och stickning ger ingen förbättrad effekt. Däremot är IBA-behandling nödvändig och optimum ligger någonstans i intervallet 8000 ppm – 12000 ppm vid 5 sekunders behandlingstid. Alternativt kan man använda en låg koncentration men måste då förlänga behandlingstiden. En kort behandlingstid är positivt för logistiken under praktiskt arbete och är att föredra.

Fryslagring av sticklingar visade sig vara jämförbar med direktstickning vid skörd och detta ger möjlighet att separera skörd och stickning åt i tiden, vilket kan ge bättre effektivitet vid arbetet.

Vid stickning på sensommaren har tidsintervallet då man kan förvänta en lyckad rotning inte kunnat bestämmas.

Det något oväntade resultatet av ojämnhet i bevattningsrampen visar att rotningsmiljön kan finjusteras för att ytterligare förbättra rotningen och öka säkerheten i rotningsrespons.

Trots en del motgångar med såväl abiotiska som biotiska skador har ändå kunskapen ökat kring tallstickning. Målet 10 rotade sticklingar per moderplanta har inte uppnåtts men vidare utveckling mot en tillämpbar procedur måste anses fullt möjlig. En ytterligare förbättring av rotningen kan sannolikt åstadkommas med finslipning av IBA-behandling, rotningsmiljö och kontroll av moderplantans fysiologi ( t ex grad av dormancy, endogen gibberellinhalt). Tänkbara åtgärder för att öka produktionen av sticklingar innefattar framför allt upprepad skörd per moderplanta. Seriell förökning kan vara en annan möjlighet.

42 Somatisk embryogenes

Författare: Karl-Anders Högberg, Skogforsk och Sara von Arnold, SLU (2004)

Delprojekt 1. Reglering av mognadsprocessen av somatiska embryon.
Embryogena kulturer av gran tillväxer i form av proembryogena cellaggregat s.k. PEM (proembryogenic masses). Tillväxten går snabbt. För att stimulera plantframställning måste tillväxten av PEM stoppas och utvecklingen av somatiska embryon från PEM stimuleras. Detta sker genom att cellkulturerna överförs till ett odlingsmedium som saknar tillväxtregulatorer. Denna behandling inducerar programmerad celldöd, vilket är viktigt för framställning av ett stort antal mogna somatiska embryon av hög kvalité.

Programmerad celldöd induceras i embryogena kulturer i samband med att tillväxthormoner, och speciellt auxin, avlägsnas. Vi har identifierat signalmolekyler vilka kan ersätta auxin när det gäller att hämma programmerad celldöd. Av särskilt intresse är en lipochitooligosackaridmolekyl (Dyachok et al. 2002).

Vi har även studerat hur extrecellulärt pH ändras i samband med att somatiska embryon utvecklas från PEM och funnit att pH sjunker i samband med att cellerna genomgår programmerad celldöd. Vid konstant pH (buffrat odlingsmedium) förhindras programmerad celldöd och även utvecklingen av somatiska embryon (Bozhkov et al. 2001).

Vi har isolerat en gen från gran vilken reglerar bildandet av ett enzym (ett metacaspas) som stimulerad programmerad celldöd. När enzymet inhiberas reduceras antalet celler i PEM som genomgår programmerad celldöd och embryoutvecklingen blockeras helt eller delvis. Resultaten från detta arbete har sammanställts i en uppsats som har accepterats för publicering (Bozhkov et al. 2004). Vi har även visat att enzymet inaktiveras i närvaro av zink. Då zink finns i odlingsmediet undersöker vi nu närmare hur zink påverkar programmerad celldöd och utveckling av somatiska embryon. En viktig del i detta projekt är att lokalisera zink i cellerna och korrelera den cellulära koncentrationen av zink med programmerad celldöd.

Delprojekt 2. Kunskap om hur olika faktorer under mognadsfasen påverkar den senare planttillväxten och den genetiska stabiliteten.
Den metod som används för att framställa somatiska embryon påverkar embryonas kvalité och utveckling till plantor. Vi har undersökt hur två olika metoder påverkar embryoutvecklingen och den senare tillväxten av plantorna. Den ena metoden inkluderar att många celler i PEM genomgår programmerad celldöd i samband med bildandet av somatiska embryon, medan den andra metoden inducerar programmerad celldöd i endast några få celler i PEM. Vi har funnit att antalet embryon som utvecklas då många celler genomgår programmerad celldöd är fem gånger högre jämfört med då programmerad celldöd endast inträffar i några få celler. Även om antalet plantor som bildas vid låg grad av programmerad celldöd är lägre så påverkas inte plantornas tillväxt när de har planterats i växthus.

Vi har även analyserat den genetiska stabiliteten i embryogena kulturerna i samband med utvecklingen av somatiska embryon. Den genetiska stabiliteten undersöktes i tre mikrosatellit-loci (SSR). Samma mikrosatelliter har tidigare utnyttjats för att påvisa genetisk instabilitet i en embryogen cellinje från gran. Totalt analyserade vi 515 alleler i 104 prover. Vi fann inga genetiska förändringar i något prov.

Delprojekt 3. Urvalseffekter, inomklonvariation, sticklingförökning fältförsök.
Urvalseffekter och inomklonvariation
Resultat från studier av planttillväxten under de första två tillväxtperioderna och variation inom kloner har publicerats i Tree Physiology. Resultaten visar att plantor framställda med somatisk embryogenes var i genomsnitt mindre än fröplantor i starten men höll sedan minst samma fart. I relativa tal växte embryoplantorna bättre än fröplantorna.

Inomklonvariationen var stor efter acklimatisering och odling av samtliga somatiska embryoplantor som utvecklat rötter och skott under groningen. Om ett urval av endast stora plantor och plantor som utvecklat sidorötter förbättrades klonernas tillväxt och inomklonvariationen minskade.

Tidigare studier av urvalseffekter och effekter av behandlingar in vitro kombinerades med ovanstående resultat samt resultat från urvalsstudier med sticklingar i en doktorsavhandling av Karl-Anders Högberg. I den fastslogs att potentialen i metoden är stor, att mognad är ett avgörande in vitro-steg och att snabb tillväxt efter acklimatisering är viktigt för att nå jämna och bra växande kloner.

Sticklingar från somatiska embryoplantor
Moderplantor av olika planttyper odlades upp på Ekebo. Planttyperna var: somatiska embryoplantor, sticklingplantor och fröplantor. Moderplantorna delades upp i två delar varav den ena flyttades till Odlarnas plantskola i Falkenberg och den andra stannade kvar i plantskolan i Ekebo. I Ekebo klipptes sticklingar i början av augusti 2002, medan sticklingarna hos Odlarna klipptes ca 3 veckor senare. I båda fallen sattes sticklingarna för rotning omedelbart.

Rotningsprocenten blev måttlig, högst i Falkenberg, men skillnaderna mellan moderplanttyperna var små. En av orsakerna till den högre rotningsprocenten i Falkenberg kan vara den senare stickningen, som betydde att sticklingarna var fysiologiskt bättre redo för rotning. Slutsatsen blir att det torde inte vara några problem att rota sticklingar från somatiska moderplantor.

Fältförsök
Totalt finns nu demonstrationsförsök med somatiska embryoplantor på fem lokaler: Rölunda, Ekebo och Brunsberg på åkermark, Salungen och Berga på skogsmark. Ett äldre försök på Rölunda har drabbats av så mycket skador att det lagts ner.

För alla fältförsöken gäller att fröplantor och somatiska plantor växer på samma sätt. Före en del kloner var medelhöjden i utgångsläget mindre än fröplantor och i några fall kvarstår en skillnad, men trenden är att skillnaderna utjämnas.

Delprojekt 4. Klonskogsbruk med somatisk embryogenes.
Plantproduktion
Under projekttiden har plantor producerats från två initieringar, 2000 respektive 2002. Den första initieringen gjordes i juli/augusti 2000 och omfattade 253 zygotiska embryon från 13 familjer (7 helsyskon och 5 halvsyskonfamiljer). Dessutom togs 26 embryon från kottar som skördats i plantage 96 Skogsgård utan kontroll på moderklon. Av dessa kunde 96 embryogena cellinjer etableras och gå in i prolifering för att sedan kryopreserveras. På grund av ett stort åtagande i ett EU-projekt rörande somatisk embryogenes med tall blev kryopreserveringen försenad och kunde starta först våren och försommaren 2001, d v s nästan ett år efter initieringen. Med stor sannolikhet på grund av detta blev utfallet av kryopreserveringen sämre än förväntat. Endast 16% av cellinjerna svarade med återupptagen proliferering efter tining som gjordes under perioden november 2001 – juni 2002. Under 2002 gick sex av cellinjerna vidare till mognad, följt av partiell torkning och därefter groning. Acklimatisering av 588 plantor skedde i mars respektive maj 2003 och i januari 2004 uppgick plantantalet till 534 st. Som kontroll användes 56 fröplantor från familj 25.

Intressant är att notera att ett urval av de högsta 20 plantorna per klon, ungefär motsvarande plantantalet som behövs för klontestning i fält, gav en markant ökning av klonmedelvärdet i höjd. För tre av klonerna blev medelvärdet lika eller högre än fröplantorna, medan tre av klonerna presterade sämre än fröplantkontrollen. Variationskoefficienten var avhängig hur starkt urval som var möjligt och klonens nivå före urval. Båda acklimatiseringsomgångarna ingår i beräkningarna.

Den andra förökningsomgången inleddes med initiering i juli/augusti 2002. Förökningen startade med att 354 zygotiska embryon lades på initiering, representerande 10 familjer. Av 354 zygotiska embryon reagerade 274 på initieringen (77 %). Totalt etablerades 128 nya cellinjer från  förädlingspopulationen av gran. Efter anpassning till projektets kapacitet, reducerades antalet cellinjer till 64 st. från 10 familjer. Cellinjerna kryopreserverades så fort som möjligt efter initieringen, d v s i december 2002 och i början av 2003.

Av dessa 64 cellinjer från 10 familjer svarade totalt 44 cellinjer från 7 familjer med proliferering efter tining. Frekvensen cellinjer som kunde förökas efter kryolagring blev sålunda 69 % att jämföra med 16 % i 2002. Detta resultat visar att kryolagringen av cellinjerna som initierades 2002 har fungerat bra och mycket bättre än kryolagringen av de som initierades 2000. Orsaken till detta är med stor sannolikhet att de nya cellkulturerna kryolagrades så fort som möjligt efter initieringen. Dessutom visar de första resultaten att en ny behandling före kryolagring som testades 2003 påverkar tillväxt efter tining positivt (högre antal cellinjer som prolifererar efter tining samt tidig respons och tillväxt av embryogena vävnadskulturer efter tining). Behandlingen går till så att kulturerna förvaras i kyl (4 grader C) i en vecka före nedfrysning.

För detta material har, under sommaren 2003, 40 cellinjer från 6 familjer genomgått mognad så fort som möjligt efter tining och proliferering. Mognadsprocessen fungerade mycket bra och frekvensen cellinjer som producerade mogna somatiska embryon uppgick till 80 % (32 cellinjer från 6 familjer).

Totalt 6689 mogna somatiska embryon (16 – 257 per cellinje) erhölls efter 5 – 8 veckor på medium med abskissinsyra (ABA), och genomgick partiell torkning i enlighet med vårt standardprotokoll. I slutet av 2003 0ch början av 2004 acklimatiserades 2590 somatiska plantor (39 %).

Partiell torkning är ett tidskrävande och därmed kostsamt steg i standardprotokollet. Därför testades en alternativ behandling: efter 8 veckor på mognadsmedium (med ABA), sattes 5410 mogna somatiska embryon i 4 grader C under 3 veckor (kylbehandling). Efter groning på fast medium följt av fortsatt utveckling med rötterna i flytande medium (enligt standardprotokollet), acklimatiserades totalt 728 somatiska plantor (13,5 %) framställda utan partiell torkning av embryona. Andelen somatiska embyoplantor som kunde acklimatiseras i växthus blev högre efter partiell torning jämfört med kylbehandling. Detta är troligen en konsekvens av att behandlingen med ABA blev längre för kylbehandlade embryon: 5 till 8 veckor vid partiell torkning mot 11 veckor vid kylbehandling. Resultatet av experimentet med kylbehandling visar att det är fullt möjligt att producera plantor utan partiell torkning av de somatiska embryona. Genom att förkorta tiden på mognadsmedium (ABA verkar inhiberande på groning) kommer troligen att öka frekvensen plantor med god prognos för lyckad acklimatisering.

47 Anläggning av familjetest av sibiriska lärkarter (SIBLARCH)

Författare: Owe Martinsson, JiLU (2008)

SIBLARCH was a Northern Periphery project 2004 – 2007. The main objective was to compare Siberian larch to Scots pine in forestry and wood products. The SIBLARCH web address iswww.siblarch.net .

Project Results
SIBLARCH has given many results of which some are clearly visible at present and others will generate results in the future. The network of people, institutions and enterprises supporting larch in forestry and products has grown. Larch timber has finally reached also big warehouses for building material supply.

  • Another part of SIBLARCH is the results of the research. 17 scientific reports and a text book on Siberian larch have been produced in the project. A lot of information in these reports is scientific news. For instance that:
    The mechanical strength of larch timber is 25 % higher than common spruce or pine Red heart wood of Siberian larch can be classified as durable timber according to European Standard 113 and can be use as substitute for impregnated timber above ground.
  • Wood density in Siberian larch is on average 25 – 30 % above that of Scots pine.
  • Wood density of young fast growing larch (4 mm ring width) have higher wood density than old, slow growing, first quality Scots pine (0,5 mm ring with).
  • Kiln drying process of larch timber need 2 – 3 longer times compared to Scots pine and a separate drying programme for larch timber.
  • Productivity of Siberian larch is superior to common spruce or pine in northern Scandinavia on medium or better site qualities but inferior on poor sites.
  • On high altitudes in Scandinavia the productivity of Siberian larch is higher than any other tree species.
  • Direct seeding of larch is an applicable method for larch regeneration on medium moraine sites but cannot be recommended on fertile sites.
  • Progenies of Siberian larch from North West Russia or south-central Ural can be recommended for use in northern Scandinavia.
  • Progenies of Siberian larch from central or northern Siberia cannot be recommended for use in Scandinavia.
  • Of all tested Siberian larch provenances the Far East provenances of Larix gemelini has the fastest juvenile height growth in south Scandinavia.
  • Progenies of Siberian larch can easily be transferred from southern to northern latitudes without problems of adaption but transfer from north to south may result in bad adaption.
  • Siberian larch of south Ural provenance can be recommended for use also in southern Sweden.
  • Compared to hybrid larch, west Russian and south Ural provenances have better stem form and branch qualities.

48 Utvärdering av klontester med hybridasp

Författare: Lars Rytter, Lars-Göran Stener och Martin Werner Skogforsk (2002)

Idag finns det hybridasp som kan producera över 20 m3sk per hektar och år under en 25-årig om loppstid.

Hybridasp är enligt våra beräkningar mer lönsamt än gran, speciellt för den markägare som har ett högt avkastningskrav.

Om vilttrycket är högt måste man hägna planteringen, men även då blir den ekonomiska avkastningen högre än med gran.

När man anlägger ett nytt bestånd med hybridasp är plantkostnaden relativt hög. Den slipper man i kommande generationer, eftersom det då kommer ett rikligt uppslag av rotskott som man kan bygga ett nytt bestånd på.

20 kubikmeter per hektar och år
Om man vill plantera asp för virkesproduktion är hybridasp det naturliga valet. Korsningen mellan vår vanliga europeiska asp och den nordamerikanska aspen har överlägsen tillväxt jämfört med de rena arterna. Samtidigt är det mycket små skillnader mellan hybridasp och vanlig asp vad gäller virkesegenskaper och utseende.

Mätningar i svenska försök anlagda på 1980-talet visar på en medelproduktion på 16 – 18 m3sk per ha och år redan vid 17 års ålder.

Vi tror att medelproduktionen under hela omloppstiden, ca 25 år, kommer att överstiga 20 m3sk per ha och år i södra Sverige. Med bevattning och gödsling kan man nå ännu högre tillväxt.

Nästa generation tycks växa ännu snabbare än den första. Det beror på att beståndet föryngras med rotskott. Den nya skogen kan utgå från ett utbyggt rotsystem och får en flygande start. I de få försök som finns med andra generationens hybridasp ligger de rotskottsföryngrade träden drygt två meter före de planterade i höjdtillväxt.

God ekonomi jämfört med gran
Ett skogsbe3stånds ekonomi beror i hög grad på:

  • kostnaderna för att etablera skogen
  • omloppstiden

Att anlägga ett bestånd med hybridasp är dyrt jämfört med t.ex. gran, men å andra sidan är omloppstiden avsevärt kortare. Dessutom är kommande generationer hybridasp billiga att etablera från rotskott.

För att kunna räkna på hybridaspens ekonomi har vi med finansiellt stöd från Energimyndigheten utarbetat ett preliminärt skötselsystem baserat på kunskaper från våra försök. Detta jämförs nedan med granskog på bästa skogsmark (G36).

Hybridasp vinner
Hybridasp är lönsammare än gran vid samtliga räntesatser. Skillnaden blir relativt sett större med ökat avkastningskrav.

Hägn sänker hybridaspens markvärde, men det är fortfarande högre än granens. Vi har räknat på en ca två hektars plantering med 500 meter långt hägn som kostar 40 kr per löpmeter.

Om hybridaspen enbart skulle ge massaved krävs fyra procents räntekrav för att hybridasp skall vara lönsammare än gran.

Att höja eller sänka granens omloppstid med 5 år påverkar inte lönsamheten nämnvärt.

En minskning till två gallringar i hybridaspen ger endast en marginell förändring av markvärdet.

Alternativ
De skötselprogram vi räknat på för gran och hybridasp är ganska traditionella. För asp skulle man kunna tänka sig andra program, t.ex. hårdare röjningar och gallringar för att få grova dimensioner eller höga stamantal för hög volymproduktion.

Kalkylerna påverkas också om man kan ta ut fler specialsortiment.

Bättre genetiskt material är på gång och torde ge bättre framtida ekonomi för såväl gran som hybridasp.

Passar i det nya skogsbruket
Allmänt anses det att andelen lövskog bör öka i våra skogar. Det är också ett krav i de två stora certifieringssystemen i Sverige. Hybridasp är då ett intressant alternativ, eftersom det finns många fördelar med trädslaget:

  • Hög produktion och god ekonomi.
  • Det är mycket likt vanlig asp, både till utseende och vedegenskaper, och räknas som ett inhemskt trädslag i lag- och certifieringssammanhang.
  • Grova aspar är värdefulla för många organismer. Grova hybridaspar kan odlas fram på mycket kort tid.
  • Det ger också ett positivt bidrag till landskapsbilden, inte minst genom det färggranna lövverket på hösten.

Dessutom

  • Oavsett nuvarande inställning till förekomst och skötselintensitet av lövträd behövs det en beredskap inför framtida satsningar på snabbväxande lövträd. Det finns tecken på att stödet till s.k. EU-träda på jordbruksmark kommer att upphöra, och då måste en ny strategi för dessa marker tas fram.
  • Vattenfall utreder möjligheterna att använda flytande bränsle, s.k. pyrolys-olja, från biomassa. Hybridasp kan då vara en intressant råvara.
  • I Finland görs en stor satsning på hybridasp för produktion av högkvalitativt papper.
  • Det finns ett samhällsintresse att utveckla skogsskötselsystem där man förutom gagnvirke även kan utvinna biobränslen på ett effektivt och miljöriktigt sätt. Snabbväxande hybridaspbestånd är då ett intressant alternativ.

Slutligen

  • De presenterade resultaten visar att hybridasp redan idag är ett gott ekonomiskt alternativ vid skogsodling.

(Skogforsk Resultat nr 10 2002, Hybridasp – ett lönsamt alternativ som passar i det nya skogsbruket)

 

53 Kontroll av genetisk stabilitet hos kryolagrad embryogen vävnad

Författare: Maria Boije Malm, Skogforsk (2006)  (P g a personalförändringar kunde projektet inte fullständigt slutföras)

Bakgrund
Somatisk embryogenes är en vegetativ förökningsmetod där somatiska embryon bildas från sterila cellkulturer initierade från fröembryon. Fördelen med somatisk embryogenes jämfört med andra vegetativa förökningsmetoder är att embryogen vävnad kan i långa tider förvaras i mycket låga temperaturer, s.k. kryolagring, under tiden som samma genotyper testas i fält. En viktig förutsättning för att somatisk embryogenes skall uppfylla kraven för en vegetativ förökningsmetod, är att genotyper bevaras genetiskt oförändrade. Målet med denna studie är att med DNA-markörer bestämma huruvida kryolagring förorsakar genetiska förändringar i embryogen vävnad av gran och dessutom ge en bild över hur väl anpassad kryolagringsmetoden är.

Material och metoder
Av totalt 10 helsyskonfamiljer tillhörande det ordinarie granförädlingsprogrammet initierades 128 cellinjer. Av de välväxande cellinjerna valdes 16 cellinjer från 9 familjer slupmässigt. Det dubbla antalet cellinjer jämfört med planerade förklaras med behovet av en säkerhetsmarginal under tiningsfasen efter kryolagringen. Så snart det fanns tillräckligt med prolifererad vävnad av de valda kulturerna (2002) insamlades studiens kontrollprov (prov 1) med tre upprepningar av varje cellinje. För att jämföra morfologin mellan olika cellinjer och prover togs även bilder på samtliga 16 cellinjer. Två månader senare, strax före kryopreserveringen insamlades studiens prolifereringsprov (prov 2). Ett år senare (februari 2004) togs samtliga 16 cellinjer upp ur kryolagringen för initiering. Trots upprepade försök med vissa cellinjer reagerade endast 7 cellinjer på initieringen. I mars 2004 samlades studiens tredje vävnadsprov (Prov III) av dessa 7 cellinjer. Rov I representerar studiens kontrollprov, prov II prolifereringsfasen och prov III proliferering efter kryolagring. Samtidigt togs prover för morfologiska studier mellan olika cellinjer. DNA isolerades från samtliga prov (prov I – III) med 3 upprepningar (IA, IB, IC, IIA osv./prov) med så kallad CTAB-metod. Frö undersökandet av genetisk stabilitet användes PCR-RAPD-teknik (Random Amplified Polymorphic DNA). 25 olika slumpmässiga primers testades med s.k. bulk-DNA. Bulk-DNA:t bestod av en mix från alla 7 cellinjer. Fyra primers (primers 3, 4, 7 och 9) var 10 baspar långa medan en (primer 919) var 12 baspar lång.

Resultat
Av sju cellinjer lyckades PCR-RAPD körningen för 6 st. Ingen cellinje hade variationer i samtliga tre upprepningar (kontrollprov IA – IC, proliferering IIA – IIC, proliferering efter kryo IIIA – IIIC) per prov, vilket tyder överlag på en god genetisk stabilitet. Inom två cellinjer (cellinje 02:40:21 och 02:38:19) uppförökades eller fattas RAPD-markörer i enstaka upprepningar. I cellinje 02:38:19 uppförökades med primer 4 en markör på 500bp i upprepning IA och i upprepning IIIB. I cellinje 02:40:21 fattas med primer 7 två markörer på 1250bp och på 650 bp i cellinje IA. Hos samma cellinje uppförökades med primer 3 en markör på 950BP i upprepning IC och i IIA. Dessa variationer mellan cellupprepningarna kan tyda på att enstaka genetiska förändringar uppstår vid vegetativ förökning genom somatisk embryogenes. Man skall inte generalisera resultaten från sådan här liten studie, men enstaka markörer i upprepningarna kan tyda på att instabilitet i cellinjer som vaknat efter kryolagringen.

 

58 Ny viktning av överlevnad och tillväxt för maximal långsiktig arealproduktion vid tallförflyttning i norra Sverige (Early Yield Prediction for Scots Pine (Pinus sylvestris L.) in North Sweden

Författare: Tore Ericsson och Ola Rosvall, Skogforsk (2005)

Abstract
Old Scots Pine (Pinus sylvestris L.) experiments were revisited in order to improve the accuracy of long-term production forecasts in breeding programs based on early evaluations of field trials. Using data from five mainly north Swedish provenance trials (in the “Stefansson provenance series”) we estimated the within-site relation between survival and mean tree height at 18 years, and the total yield at 51 – 52 years (VT) as VT = cin0.42h1.42, where ci=a site-specific constant (i = 1, …, 5), n = number surviving trees-ha-1, and h = their mean height. The form s0.42h1.42 (s = survival) should be generally useful for comparative yield prognoses for different Scots pine stocks within the same site.

The field trials are situated mainly at about 63 – 66o N on sites up to 500 m in elevation. They are composed of open pollinated seeds collected from Scots pine in natural stands about 59 – 68o N. The general applicability of the expression may be diminished by, among other things, the fact that only about half as many seedlings than were planted in the trials are usually planted per unit area in commercial forestry nowadays. That offers fewer selection opportunities at thinning and may cause more remaining open patches, due to mortality, in the final forest.

In addition, our results elucidate once again the well-known benefit of a southward transfer of Scots pine to improve hardiness at harsh regeneration sites. The transfer distance for the highest production per unit area is shorter than that for maximizing the product of early survival and mean height (sh).

(Presented at the 2004 IUFRO Joint Conference of Division 2, “Forest Genetics and Tree Breeding in the Age of Genomics: Progress and Future”, November 1 – 5, 2004, Charleston, South Carolina)

60:2 Intensivodling av gran genom gödsling av genetiskt förbättrade träd

Författare: Johan Sonesson, Mats Berlin, Mats Hannerz, Johan Bergh och Urban Nilsson, Skogforsk (2005)

Intensiv gödsling bedöms ha stor potential att höja tillväxten i granbestånd. Metoder för ett intensivskogsbruk med gran utvecklas inom projektet ”Fiberskog”. Hur den ökade tillväxten genom gödsling samspelar med den tillväxtökning som kan åstadkommas genom genetiskt urval är en synnerligen relevant fråga i sammanhanget. Denna studie undersöker i första hand denna frågeställning men studerar även hur gödsling av genetiska försök påverkar de genetiska parametrar som avgör hur stor genetisk vinst som kan erhållas genom urval. Denna slutrapport sammanfattar de viktigaste resultaten och slutsatserna. Fullständiga resultat kommer att dokumenteras i en vetenskaplig artikel.

Slutsatser

  • Den viktigaste slutsatsen är att samspelet mellan gödsling och genotyp tenderar att tillta med tiden. Vårt försök har pågått i tre år och gödslingen har haft en effekt på höjdtillväxten i endast två år (ett år i Gimo). Om samspelet mellan gödsling och klon fortsätter att ligga på den nivå som den gjorde under 2004 eller till och med fortsätter att öka så har detta flera implikationer på genetiskt urval och användning av förädlat material och gödsling i kombination. Det är dock ännu för tidigt att dra några definitiva slutsatser och de resultat vi fått visar tydligt på vikten av att fortsätta att gödsla och följa upp dessa försök under ytterliggare några år. Följande slutsatser får därför betraktas som preliminära.
  • Den sammanlagda effekten på höjdtillväxten av gödsling och genetiskt urval är större än summan av de två effekterna var för sig är. Förhållandet är alltså mer än additivt, om än ej helt multiplikativt.
  • Genetisk variation i tillväxtegenskaper uttrycks bättre i gödslade försök. Den genetiska variansen ökar samtidigt som den miljömässiga minskar vilket innebär att H2 och RTI ökar.
  • Urval av genetiskt material för användning i intensivgödslade planteringar bör göras i gödslade försök, annars kan den genetiska vinsten minska betydligt.
  • Urval i gödslade försök för användning i ogödslade planteringar ger ej större genetiskt vinst trots det högre RTI -värdet i gödslad miljö.

Kommentarer inaktiverade.