Syftet med detta dokument är att göra en översiktlig summering av skogsträdsförädlingsverksamhetens historiska utveckling för att bättre kunna förstå den roll Föreningen Skogsträdsförädling spelar idag då det gäller forskning och finansiering.
Föreningens bakgrund
Svensk skogsträdsförädling startade i slutet av 30-talet på privat initiativ och med huvudsakligen privat finansiering. Föreningen för växtförädling av skogsträd, som bildades 1936, organiserade det första praktiska arbetet med ett antal stationer (filialer) i olika delar av landet. År 1941 bildades Sällskapet för Skogsträdsförädlingens Främjande av ett 10-tal norrländska och mellansvenska skogsbolag med försöksstation i Brunsberg. ”Sällskapet” bytte namn till Sällskapet för praktisk skogsförädling 1944. Arbetstidén var att snabbt och i direkt praktisk skala omsätta resultat och rön från ”Föreningen”.
” Föreningen” samarbetade från starten med Skogsförsöksanstalten ( senare Skogsforskningsinstitutets genetiska avdelning), med ” Sällskapet”, Skogsvårdsstyrelser, Skogsstyrelsen m fl. År 1949 fick detta samarbete en fastare form genom bildandet av ” Samarbetsnämnden för skoglig växtförädling och genetik”. Nämnden skulle vara ett forum för koordinering och programdiskussioner med två konkreta uppgifter — fröodlingsverksamhet med urval och fenotypkontroll av plusträd samt klon- och avkommeprövning genomupprättande av riktlinjer för anläggning och revision av försök.
Under 50- talet finansierades verksamheten huvudsakligen genom anslag från företag, organisationer och fonder. För ” Föreningens” finansiering ansvarade ” Stödkommissionen för växtförädling av skogsträd”. 1955 tillsatte kommissionen en kommitté med bl a GD Erik W Höijer, med uppgift att utreda förutsättningarna för Föreningens fortsatta verksamhet. Kommitténs arbete ledde 1959 till bildandet av Föreningen Skogsträdsförädling genom sammanslagning av ” Föreningen” och ” Sällskapet”. Enligt nya stadgar skulle Kungl. Domänstyrelsen, Kungl. Skogsstyrelsen, Sveriges Skogsägarförbund, Skogsägarföreningarnas Riksföbund och Skogsindustriernas Samarbetsutskott vara huvudmän för föreningen med rätt att utse vissa styrelseledamöter. Som grundkapital erhölls 10 milj. kr från Skogsvårdsfonden ur de konjunkturutjämningsavgifter som ” togs in” från näringslivet 1951. 8 milj. kr blev en grundfond och 2 milj. kr reserverades för avkommeprövning. Verksamheten finansierades genom medlemsavgifter, serviceavgifter, avkastning från kapitalet samt vissa anslag. Verksamheten organiserades i fyra distrikt, vart och ett med en distriktsstyrelse som svarade för den omedelbara ledningen av arbetet. I distriktsstyrelserna var regionens företag och organisationer representerade.
Finansieringen av verksamheten visade sig dock snart åter bli ett problem. ” Skoglig forskning — SOU 1966:2″ var en statlig utredning, ledd av Erik W Höijer, angående nya former för finansiering av skoglig forskning genom samarbete mellan staten och näringslivet. Utredningens förslag var att ett Institut och en Stiftelse skulle bildas efter modell branschforskningsinstitut. Institutet skulle driva vetenskaplig och praktisk verksamhet rörande skogsträdsförädling samt olika trädslags, proveniensers och förädlade arters användning vid skogsodling och planläggning, samt deltagande i skogsbrukets försöksverksamhet för gödsling av skogsmark. Föreningen Skogsträdsförädling skulle också bilda en Stiftelse som skulle representera skogsbruket och tillsammans med staten vara huvudman för Institutet. Föreningen skulle således inte längre vara direkt ansvarig för den operativa verksamheten utan bli ett stödjande organ för finansiering. Medlemsavgifter, hyror, arrenden samt viss del av Föreningens fondavkastning skulle utgöra skogsbrukets andel av finansieringen av Institutet.
I enlighet med förslaget bildades 1967 Institutet för Skogsförbättring och Stiftelsen Skogsförbättring. Föreningen Skogsträdsförädling ställde byggnader och anläggningar till Institutets förfogande.
Stiftelsen Skogsförbättring förhandlade med statens representanter om innehåll och finansiering av fleråriga ramprogram för Institutets verksamhet.
Mot slutet av 80- talet diskuterades återigen formerna för styrning och finansiering av skogsbrukets forskningsorganisationer. 1992 bildades Stiftelsen Skogsbrukets Forskningsinstitut — Skogforsk genom sammanslagning av Institutet för Skogsförbättring och Forskningsstiftelsen Skogsarbeten. Förädlingsverksamheten inordnades som ett av fyra forskningsområden.
Stiftelsen Skogsförbättring upphörde och Skogforsk skulle fortsättningsvis förhandla direkt med staten om ramprogrammens innehåll och finansiering. Föreningen Skogsträdsförädling blev fortsatt ett stödorgan där bidrag från Föreningen skall utgöra en del av skogsbrukets insats för finansiering av Skogforsk.
Föreningens roll
Ända från början har roll och syfte för de olika ” föreningarna” varit att från skogsnäringens sida organisera, genomföra och finansiera den vetenskapliga och praktiska skogsträdsförädlingsverksamheten. Rollen har genom åren förändrats från att ha varit direkt operativ till att bli ett rent stödjande organ. Hela tiden har dock det praktiska skogsträdsförädlingsprogrammets uppbyggnad, genomförande och utveckling varit huvudfokus. Utveckling av förädlings- och försöksmetodik liksom utveckling av skogsskötseln med hänsyn till skogsträdsförädlingens resultat har också blivit allt viktigare.
När Skogforsk bildades förtydligades den nya rollen ytterligare genom bl a ändring av stadgarna och en ny vidgad syn på användningen av föreningens kapital och tillgångar. Till att börja med ägde Föreningen huvuddelen av försöksstationerna vilka senare överläts till Skogforsk. Föreningen Skogsträdförädlings fonderade medel hade genom skicklig förvaltning vuxit betydligt under de 25 år Skogsförbättring var huvudman för förädlingen.
Avkastningen från Föreningens kapital har alltsedan 1993 kunnat användas dels till fasta årliga anslag till Skogforsks förädlingsverksamhet och också till betydande forskningsanslag efter ansökningar från forskare inom Skogforsk men också från andra universitet och högskolor, ofta i samarbete med forskare från Skogforsk.
De forskningsanslag styrelsen godkänner skall ha tydlig relevans för Föreningens ”historiska” huvudfokus att stödja den vetenskapliga skogsträdsförädlingsverksamheten och dess genomförande i praktiska program till nytta för svenskt skogsbruk. Förändringen av ändamålsparagrafen i Föreningens stadgar under 2014 är ägnad att ytterligare förtydliga föreningens anslagspolicy
Mera grundläggande skogsgenetisk forskning, kompetensutveckling och utbildning förutsätts ha god finansiering genom andra kanaler.
Avslutningsvis bör understrykas att Föreningen Skogsträdsförädling är en medlemsorganisation för enskilda personer eller företag och organisationer i skogsbruket. Skogsstyrelsen, LRF Skogsägarna och Föreningen Sveriges Skogsindustrier är alltid ständiga medlemmar. Dessa tre organisationer liksom styrelsen för SLU utser också styrelseledamöterna. Styrelsen representerar således väl svensk skogsnäring med den övergripande uppgiften att tillse att verksamheten gagnar utvecklingen i svenskt skogsbruk i enlighet med ändamålet i Föreningens stadgar.
Godkänt av Föreningen Skogsträdsförädlings styrelse 2014-06-02 som ett bakgrundsdokument till stöd för fördjupad information om Föreningens syfte och anslagsverksamhet.